Ja, en dag utan stallet har gått, och jag saknar Unni som om att jag inte har träffat henne på ett år...

Det är ju nästan sorgligt att ens tänka på hur fast jag är vid den där underbara hästen! Men nu är det ju som det är helt enkelt, kär och galen i Unni! Haha.

Hur som helst så har min kära syster Christell tagit hand om Unni åt mig idag, hon hade tydligen skrittat ut henne också i tjugo minuter. Vilket jag tyckte var väldigt bra eftersom Unni är brunstig just nu, och då går hon över till att bli väldigt jobbig att ha och göra med och bara blir som om hon vore jätte lat. Men det brukar släppa om man skrittar ut henne. Eller hon är inte lika brunstig efter det iallafall. Så det tyckte jag var jätte bra att hon gjorde!

Hur som helst, imorgon ska jag ut till Unni, känner mig fortfarande lite hängig, men det har jag naturligtvis inte sagt till någon, jag vill ju träffa min häst! Haha! Men jag mår säkert mycket bättre imorgon, skulle inte tro något annat iallafall!