Idag så red jag, Unni, Sandra och Sacke till ridhuset. Det var tomt vilket jag tyckte var riktigt bra eftersom jag skulle hoppa. Jag ställde upp ett kryss som var på kanske en meter bara, sen en kombination med sockerbits hinder.

Ett var rakt med ett litet 'staket' under som jag ställde dit för att det skulle se maffigare ut så hon skulle tänka på att hoppa lite bättre och större över det, och hindret innan var ett vanligt väldigt litet kryss.

Vi busade endast idag, jag krävde ingenting förutom att hon skulle gå i en lugn och samlad galopp när vi hoppade.

Men där tog buset slut, nu ska vi börja med allt fail. På vägen hem så stannade hästarna och betedde sig jätte konstigt, det var mörkt och då såg vi en stor älg. Trodde vi iallafall. Mitt på vägen. Så vi vände och frågade några i ett stall om vi fick rida över deras vall för att gå runt, det fick vi så vi gick över den, men när vi kommer en bit imot diket som vi ska över sen så ser vi den så kallade älgen. Dock förstod vi snart att det var ett träd. Men både vi och hästarna var ju jätte rädda. Så vi började sjunga... Jätte falskt och jätte högt, dels för att skrämma älgar och för att lugna oss. Och det funkade, plötsligt var både vi och hästarna lugna.

Men gissa vad som händer sen, när vi är jätte nära stallet, då står älgen där istället, alltså hade det aldrig varit någon älg som vi såg. HAHA!