Snart dags att dra tillbaka till stallet!
Snart ska jag cykla iväg till stallet och ta in alla hästar och kvälls fodra. Ennu en gång känns det så otroligt tråkigt och onödigt att åka dit eftersom Unni och Hebbe är hemma. Men vad gör man inte liksom?
Imorgon är trots allt sista dagen på stallhelgen. Skönt faktiskt. Som sagt känns det så onödigt att åka dit.
Nu är det dock inte lika mycket hästar. Jag mockar bara tre boxar i stora stallet, resten sköter sig själva. Annars så fodrar jag alla hästarna, gör i ordning allt foder, sopar hela stallet, mockar, släpper ut alla och släpper in alla hästarna.
Jag gör alltid allting klart på morgonen så när jag kommer på kvällen i detta fall så behöver jag bara lägga mat i krubborna och ta in dom.
Imorgon är trots allt sista dagen på stallhelgen. Skönt faktiskt. Som sagt känns det så onödigt att åka dit.
Nu är det dock inte lika mycket hästar. Jag mockar bara tre boxar i stora stallet, resten sköter sig själva. Annars så fodrar jag alla hästarna, gör i ordning allt foder, sopar hela stallet, mockar, släpper ut alla och släpper in alla hästarna.
Jag gör alltid allting klart på morgonen så när jag kommer på kvällen i detta fall så behöver jag bara lägga mat i krubborna och ta in dom.
2012-06-09 @ 20:35:30
De tre hästar som betyder<3
Det finns tre stycken hästar som jag har tagit hand om som gett mig ett otroligt intryck.
Dom tre hästarna har jag verkligen sett så otroligt mycket i! Och jag ska visa er vilka! :)
Hannibal
Hästen här ovan är Hannibal, en travare som en av pappas gammla smbos tog hem. Han var verkligen ingenting för många, men för mig var han så himla mycket! Det slutade med att Hannibal var mer eller mindre min egna häst som jag red nästan varje dag tillslut. Jag lärde mig en massa saker på honom och vi lärde oss trots allt väldigt mycket tillsammans! Han var ju trots allt som jag var, outbildad. Haha.
Men han var ju trots allt verkligen inte perfekt i mångas ögon! När man red ut så vände han efter någon kilometer och skenade hem, han hade ett fel i ett ben som växt konstigt och han hade astma. Men det var trots allt något som vi arbetade på, eftersom jag själv har astma så vet jag ju hur man ska tacklas vid det, så vi tränade lugnt och försiktigt upp konditionen så var det inga problem. Till slut så började vi även få fatt om galoppen. Han började bli finare och började förstå mer och mer vad alla hjälper betydde, och då även skänkelvikningar, öppna/sluta m.m.
Dock så separerade pappa och hans sambo och då skrev hon över Hannibal på en annan tjej i stallet och alla hästar flyttade iväg. Jag kommer verkligen ihåg hur dåligt jag mådde då också.... Går inte att beskriva med ord.
Idag lever tyvär inte Hannibal igen. Det var i sommras som jag tänkte att jag kanske skulle kunna få tag på ägaren och kolla om jag kunde låna hem honom över sommaren, men fick då av en annan källa i stallet reda på att Hannibal nu går på de gröna ängarna. <3
Vila i frid<3
King
King är också en av de få hästar som jag verkligen har tyckt om otroligt mycket och som verkligen jag har saknat efter han försvann också!
Han blev den sommarponny som jag fick ta hem över sommaren, den som jag arbetade hårt med för att bli så fin som möjligt, och tack vare det så kom vi varandra riktigt nära! King körde jag mycket till slut och tömkörde även för att han skulle arbeta nacke, hals och rygg eftersom jag ville ha honom i den formen som jag ville ha honom i.
King var alltid glad, alltid! Det kom aldrig någon dag då han var tjurig eller ens försökte 'säga imot'. Han var alltid med på alla mina ideér om vad vi skulle göra m.m.
Jag skulle kunna göra nästan vad som helst för att han skulle komma tillbaka nästa sommar men nu bor han hos en ny ägare och jag hoppas faktiskt att han kommer stanna där resten av sitt liv med tanke på att han är 22 år nu, och med andra ord borde han få ett hem för resten av livet där han kan gå och lata sig, känna alla hästar och människor och helt enkelt ha det väldigt bra.
Hur som helst så saknar jag honom, och den här ponnyn gjorde mycket intryck på mig, både av hans vilja och hans fantastiska personlighet! Jag ångrar inte en sekund att vi tog hem honom som sommarponny!
Unni Räita
Dom tre hästarna har jag verkligen sett så otroligt mycket i! Och jag ska visa er vilka! :)
Hannibal
Hästen här ovan är Hannibal, en travare som en av pappas gammla smbos tog hem. Han var verkligen ingenting för många, men för mig var han så himla mycket! Det slutade med att Hannibal var mer eller mindre min egna häst som jag red nästan varje dag tillslut. Jag lärde mig en massa saker på honom och vi lärde oss trots allt väldigt mycket tillsammans! Han var ju trots allt som jag var, outbildad. Haha.
Men han var ju trots allt verkligen inte perfekt i mångas ögon! När man red ut så vände han efter någon kilometer och skenade hem, han hade ett fel i ett ben som växt konstigt och han hade astma. Men det var trots allt något som vi arbetade på, eftersom jag själv har astma så vet jag ju hur man ska tacklas vid det, så vi tränade lugnt och försiktigt upp konditionen så var det inga problem. Till slut så började vi även få fatt om galoppen. Han började bli finare och började förstå mer och mer vad alla hjälper betydde, och då även skänkelvikningar, öppna/sluta m.m.
Dock så separerade pappa och hans sambo och då skrev hon över Hannibal på en annan tjej i stallet och alla hästar flyttade iväg. Jag kommer verkligen ihåg hur dåligt jag mådde då också.... Går inte att beskriva med ord.
Idag lever tyvär inte Hannibal igen. Det var i sommras som jag tänkte att jag kanske skulle kunna få tag på ägaren och kolla om jag kunde låna hem honom över sommaren, men fick då av en annan källa i stallet reda på att Hannibal nu går på de gröna ängarna. <3
Vila i frid<3
King
King är också en av de få hästar som jag verkligen har tyckt om otroligt mycket och som verkligen jag har saknat efter han försvann också!
Han blev den sommarponny som jag fick ta hem över sommaren, den som jag arbetade hårt med för att bli så fin som möjligt, och tack vare det så kom vi varandra riktigt nära! King körde jag mycket till slut och tömkörde även för att han skulle arbeta nacke, hals och rygg eftersom jag ville ha honom i den formen som jag ville ha honom i.
King var alltid glad, alltid! Det kom aldrig någon dag då han var tjurig eller ens försökte 'säga imot'. Han var alltid med på alla mina ideér om vad vi skulle göra m.m.
Jag skulle kunna göra nästan vad som helst för att han skulle komma tillbaka nästa sommar men nu bor han hos en ny ägare och jag hoppas faktiskt att han kommer stanna där resten av sitt liv med tanke på att han är 22 år nu, och med andra ord borde han få ett hem för resten av livet där han kan gå och lata sig, känna alla hästar och människor och helt enkelt ha det väldigt bra.
Hur som helst så saknar jag honom, och den här ponnyn gjorde mycket intryck på mig, både av hans vilja och hans fantastiska personlighet! Jag ångrar inte en sekund att vi tog hem honom som sommarponny!
Unni Räita
Och till sist kommer den häst som antagligen alla redan visste skulle komma, inte sant? Haha. Och det är ju naturligt vis min underbara Unni<3
Dock kan jag tala om att till en början så var vi inte alls förtjusta i varandra, det tog ju väldigt lång tid fören vi hittade varandra, och det är väl helt enkelt efterson hon är en väldigt speciell häst. Henne kan man inte bara slänga upp någon på som kommer hitta 'knapparna' direkt, hon är någon man måste lära känna innan enligt mig. Och jag känner även att i detta läget är det kanske min åsikt som räknas ;) Men ångrar inte en sekund av den tiden vi hade det jobbigt med varandra heller, för det var trots allt där vi fann varandra. <3
Jag känner att jag ska nog avrunda min text här när det gäller Unni, för annars kommer jag inte kunna sluta skriva! Haha, men hur som helst, Det är Unni som liggar mig varmast om hjärtat<3
Dock kan jag tala om att till en början så var vi inte alls förtjusta i varandra, det tog ju väldigt lång tid fören vi hittade varandra, och det är väl helt enkelt efterson hon är en väldigt speciell häst. Henne kan man inte bara slänga upp någon på som kommer hitta 'knapparna' direkt, hon är någon man måste lära känna innan enligt mig. Och jag känner även att i detta läget är det kanske min åsikt som räknas ;) Men ångrar inte en sekund av den tiden vi hade det jobbigt med varandra heller, för det var trots allt där vi fann varandra. <3
Jag känner att jag ska nog avrunda min text här när det gäller Unni, för annars kommer jag inte kunna sluta skriva! Haha, men hur som helst, Det är Unni som liggar mig varmast om hjärtat<3
Fem vanvårdade hästar hittade!
SOLLEFTEÅ – En av hästarna på gården hade hovar som mätte 50 centimeter. Nu polisanmäls ägaren.
Mittnytt har tidigare berättat om att fem hästar fick avlivas efter att vanvårdats allvarligt på en gård i Sollefteåtrakten.
Hovarna på en av de vanvårdade hästarna ska enligt länsveterinären blivit en halv meter långa. Så långa hovar är mycket ovanliga och den undersökande veterinären ska enligt uppgift till SVT aldrig tidigare sett något liknande. Vare sig i verkligheten eller i litteraturen.
Länsstyrelsen, som tagit upp frågan om djurförbud, polisanmäler nu ägaren till hästarna. Ägaren kan komma att dömas för djurplågeri eller brott mot djurskyddslagen.
Jag kan verkligen inte förstå hur man kan behandla hästar eller djur över huvudtaget på det här viset. Jag blir så otroligt arg och ledsen på sama gång!
Vem var King egentligen?
Jag tänkte att jag skulle berätta vem King egentligen var! Och vi börjar väl helt enkelt från början!
Jag letade efter en sommarhäst som jag skulle kunna ha över sommaren och arbeta med och även ha som sällskap eftersom jag flyttar Unni till mamma över sommaren. Och då en dag så fick jag ett chatt på fb från en tjej som hade häst i vårat stall förut, hon undrade om jag ville ha en liten shettis över sommaren som jag kunde få hålla på med, det var hennes kompis som ägde honom. Han hette King, var 21 år gammal, svart, helt okomplicerad och aldrig haft fång. Även väldigt snäll.
Och såklart ville jag ha hem honom så jag kunde köra honom och ha som sällskap till Unni. Det var ju helt självklart! Så vi bestämmde ett datum då vi sa att ponnyn skulle bli lämnad hos oss. Jag tog med mig min bästa vän till stallet den dagen så att jag inte skulle behöva vara själv när King kom.
När transporten sedan rullade upp på stallplanen så stod jag och min bästa vän väldigt förväntansfulla och ville gärna få se den lilla söta fina ponnyn. Men då ponnyn trädde ur transporten tappade vi båda hakan.
En liten ful vanvårdad (Förra ägarna kan säga vad dom vill men en sådan ovårdad ponny är vanvårdad) ponny stod nu i mina händer. Päls från flera år tillbaka på sig, ovårdad svans och man, hovar som var riktigt usla, väldigt skygg så fort man höll på med hans ansikte och man fick inte ens ta på hans öron... Vad skulle man säga när ägaren inte ens sagt sanningen till mig innan? Såklart ville jag inte ha honom nu längre, dom hade ju inte sagt sanningen och jag hade inte tiden eller pengarna, men inte kunde jag lämna tillbaka honom dit?
Jag och min kompis började klappa på honom och helt enkelt dra av pälsen från honom som han hade. Den satt ju som sagt inte ens fast utan var flera år gammal, bara en massa päls som inte blivit bortborstad. Han luktade ärligt talat apa och såg ut som stryk, man kunde inte göra något annat än att må dåligt när man såg honom. Men envis som jag är hade jag redan bestämmt mig, jag skulle hjälpa honom!
När vi fått bort massor av päls duschade jag honom, han var otroligt varm, det var ju när det började bli som varmast så en dusch njöt han helt enkelt av. Men hur mycket jag en schampoonerade honom så stank han fortfarande.
Men såfort vi var klara med det så gick vi ut på en prommenad med honom, för att han skulle få torka och för att han skulle få se sig om lite.
Redan efter att vi hade fått in honom i stallet kan jag även berätta att jag kännde ett enormt behov av att hjälpa honom, och jag skulle aldrig ge upp, och det skulle inte heller spela någon roll hur lång tid det skulle ta, hur gammal han nu än var eller hur han betedde sig. Jag fick ett behov av att beskydda honom från människor som inte skulle bry sig om honom på något sätt.
Sommaren fortsatte gå och daglig visitering, borstning, pälsborttagning skedde, jag fortsatte att duscha honom ofta för att han skulle få bort den äckliga doften och körde honom även några dagar i veckan, väldigt lugnt. Till en början travade vi bara men så småning om sp började vi att trava lite också.
Jag letade efter en sommarhäst som jag skulle kunna ha över sommaren och arbeta med och även ha som sällskap eftersom jag flyttar Unni till mamma över sommaren. Och då en dag så fick jag ett chatt på fb från en tjej som hade häst i vårat stall förut, hon undrade om jag ville ha en liten shettis över sommaren som jag kunde få hålla på med, det var hennes kompis som ägde honom. Han hette King, var 21 år gammal, svart, helt okomplicerad och aldrig haft fång. Även väldigt snäll.
Och såklart ville jag ha hem honom så jag kunde köra honom och ha som sällskap till Unni. Det var ju helt självklart! Så vi bestämmde ett datum då vi sa att ponnyn skulle bli lämnad hos oss. Jag tog med mig min bästa vän till stallet den dagen så att jag inte skulle behöva vara själv när King kom.
När transporten sedan rullade upp på stallplanen så stod jag och min bästa vän väldigt förväntansfulla och ville gärna få se den lilla söta fina ponnyn. Men då ponnyn trädde ur transporten tappade vi båda hakan.
En liten ful vanvårdad (Förra ägarna kan säga vad dom vill men en sådan ovårdad ponny är vanvårdad) ponny stod nu i mina händer. Päls från flera år tillbaka på sig, ovårdad svans och man, hovar som var riktigt usla, väldigt skygg så fort man höll på med hans ansikte och man fick inte ens ta på hans öron... Vad skulle man säga när ägaren inte ens sagt sanningen till mig innan? Såklart ville jag inte ha honom nu längre, dom hade ju inte sagt sanningen och jag hade inte tiden eller pengarna, men inte kunde jag lämna tillbaka honom dit?
Jag och min kompis började klappa på honom och helt enkelt dra av pälsen från honom som han hade. Den satt ju som sagt inte ens fast utan var flera år gammal, bara en massa päls som inte blivit bortborstad. Han luktade ärligt talat apa och såg ut som stryk, man kunde inte göra något annat än att må dåligt när man såg honom. Men envis som jag är hade jag redan bestämmt mig, jag skulle hjälpa honom!
När vi fått bort massor av päls duschade jag honom, han var otroligt varm, det var ju när det började bli som varmast så en dusch njöt han helt enkelt av. Men hur mycket jag en schampoonerade honom så stank han fortfarande.
Men såfort vi var klara med det så gick vi ut på en prommenad med honom, för att han skulle få torka och för att han skulle få se sig om lite.
Redan efter att vi hade fått in honom i stallet kan jag även berätta att jag kännde ett enormt behov av att hjälpa honom, och jag skulle aldrig ge upp, och det skulle inte heller spela någon roll hur lång tid det skulle ta, hur gammal han nu än var eller hur han betedde sig. Jag fick ett behov av att beskydda honom från människor som inte skulle bry sig om honom på något sätt.
Sommaren fortsatte gå och daglig visitering, borstning, pälsborttagning skedde, jag fortsatte att duscha honom ofta för att han skulle få bort den äckliga doften och körde honom även några dagar i veckan, väldigt lugnt. Till en början travade vi bara men så småning om sp började vi att trava lite också.
Efter två månader så var han som vilken häst som helst. Han var pigg som en tio åring, man skulle aldrig kunnat chansa på att han faktiskt var 21 år. Han var som en frisk och kry tävlings ponny faktiskt. Jag köpte även hem en massa söta små prylar till honom, som fleece täcke, rosetter, lindor. Ja, allt sådant. Allt var även i blått. Min favorit färg är blå och Svart och blå är ju perfekt tillsammans! Så King fick ha blå utrustning!
Jag och King kom bara närmre och närmre varandra och nu då han mådde bra psykiskt och fysiskt så började jag planera att vi skulle flytta till mamma. Jag ville inte ställa in honom i en transport innan eftersom han inte mådde bra, han hade otroligt lång päls så han svettades ju innan otroligt mycket. Jag skulle aldrig göra något sådant mot en häst! Så jag valde helt enkelt att stanna kvar hemma i ullbro för att fräscha upp honom och få honom mer frisk och kry.
Under den tiden gick Unni själv med honom i en stor sommarhage eftersom de andra hästarna inte var ett dugg snälla imot honom, och med andra ord blev Unni och King väldigt bra vänner och gick alltid tätt intill varandra och busade lite då och då. Men mest så var dom bara lugna och lullade runt i hagen tillsammans.
Tiden fortsatte gå och det dröjde inte lång tid fören vi flyttade iväg till mamma. Där var betet väldigt bra, mycket bra gräs. Men destu oroligare blev jag över King. Dom sa att han aldrig haft fång, men det verkade ju inte som om dom haft så bra koll på honom innan så jag litade inte på det. Och det är ju trots allt inte bra för en häst oavsett storlek att vara tjock. Så de som säger att det hör till en shettis att vara tjock kan jag bara säga att jag tycker det är hemskt! Tänk er själva att vara kraftigt överviktig. Det är lika dåligt för hästar som det är för människor. Men jag köpte en munkorg med ett hål i så att han skulle få in gräs i den och äta mindre, men den fattade han tyvär inte alls hur den funkade, haha. Så han fick ha munkorg varje morgon tills jag tog in honom vilket brukade vara runt tolv. Han gick väl med andra ord med munkorg fyra-fem timmar om dagen. Sen fick han gå utan efter vi hade kört och över natten tills nästa morgon.
Hans ägare var förbi och hälsade på, men sa ingenting om hur mycket jag fixat med honom och man verkligen kunde se skillnade på hur han mådde. Men ånej, inte ett ord om det. Jag misstänker starkt att hon inte hade mage till att säga något heller. Jag hoppas ärligt talat att hon mpdde lite dåligt över att förstå hur dåligt han haft innan med sin hälsa och psyke. Men sa som sagt inget. Hennes barn fick skritta runt lite på honom och sen åkte dom igen.
Allting fortsatte så och vi fortsatte att komma närmare och närmare varandra. Och mer och mer började jag tänka på att snart skulle jag inte kunna ha kvar honom och då skulle ägaren ta tillbaka honom, vilket betydde att han ennu en gång skulle åka tillbaka dit där han levde i skuggan. Bara den tanken fick mig verkligen att må så dåligt innombords så ord gick inte ens att förklara det.
Nu började vi packa ihop vårt pick och pack och begav oss tillbaka till Ullbro, det var väl ungefär två veckor tills han skulle tillbaka. Men då pratade jag även med ägaren och fick reda på att hon ville sälja honom eller ge bort honom. Och då gärna till mig. Men jag hade ju inte någon chans att ha honom hos mig alls. Men jag sa att jag självklart skulle kunna hjälpa till att försöka hitta ett bra hem till honom.
Men efter den veckan så var det inte lång tid, och nu fanns även en ny ägare till honom. Det var inte alls många dagar kvar tills han skulle försvinna ifrån mig för alltid. Jag körde honom nu nästan varje dag, han var uppmusklad i rygg, ben, rumpa och hals och orkade mycket mer. Han hade även en väldigt bra kondis!
När det endast var en dag kvar tills han skulle flytta duschade jag honom och gjorde honom extra fin för att hans nya ägare skulle tycka att uppsynen av honom skulle bli ännu roligare. Och såklart gör man hästen fin innan den ska flytta till ett nytt hem. Dock gjorde det ont innom mig på något sätt. Och just rädslan att han skulle få lika jobbigt och plågsamt som innan gjorde att jag helt klart inte mådde bra innom mig!
Lina, en tjej i stallet erbjöd sig samma dag att fota mig och King tillsammans, och självklart ville jag det. Några sista bilder på oss två skulle ju göra att jag alltid skulle ha mer underbara minnen ifrån den här lilla underbara pojken som jag tog hand om.
Vad jag vet nu så bor King i borås och går på lösdrivt med ett gammalt fjordsto.
Att han går på lösdrivt är otroligt bra, han är nämligen känslig för damm och får lätt hosta.
Tyvär har jag inge kontakt med hans nuvarande ägare. Men ska försöka få tag på deras e-mejl adress och slänga iväg ett mejl och fråga hur han mår och hur det går tänkte jag.
Saknar honom som tusan!
Är otroligt glad över att jag fick hjälpa en sådan snäll och underbar ponny!
Är otroligt glad över att jag fick hjälpa en sådan snäll och underbar ponny!
Fotade lite på Sandra och Sacke!
Idag var det ju hur dåligt väder som helst ute. Men ändå hittade jag Sandra och Sacke i paddocken och sprang dit med kameran. Men fick ju inte några bra bilder tack vare vädret. Men här kommer bilder ändå!
Alla bilder blev ju lite halvsuddiga tyvär :S
Mindre än ett dygn kvar nu!!
Imorgon klockan 09:00 kommer Herbert till stallet! Ska bli så otroligt roligt! Jag ska sova kvar i ullbro och rida imorgon bitti innan klockan nio. Tar antagligen utsläppet också. Och ska ju även fixa hagen dom ska gå i.
Men det ska bli så sjukt kul imorgon då Herbert kommer! Jag ska fota massor!
Unni och Herbert ska gå i en egen hage nu i några dagar, så att dom lär känna varandra och så han åtminstone har någon då han släpps ihop med de andra hästarna. Unni är trots allt den mest snällaste hästen som finns, och hon skulle aldrig sparka mot en annan häst, inte heller bita eller jaga runt. Så hon är helt enkelt den snällaste som finns!:D
Men hur som helst kommer antagligen väldigt mycket bilder på Herbert imorgon! Så håll ögonen öppna!:D
Jag hoppas att allting kommer gå bra och att det inte blir Unni som kommer få någon spark eller så, men hon är inte precis jobbig för dom andra hästarna så att så illa borde det inte gå!
Nya pållen kommer snart!:)
Snart kommer då Herbert, dock har jag på något sätt intalat mig själv att han fortfarande heter Reiv som han hetat tidigare, haha :P Men hur som helst så tycker jag att det ska bli helt sjukt roligt!
Jag ska få träna med honom i paddocken från marken, och då samma träning som jag gör med Unni, så ni kommer verkligen få räkna med att få se bilder m.m på honom sen när han kommer, för jag kommer antagligen tycka att det är jätte roligt! Haha :P
Jag tror att han skulle komma nu på måndag, eller vi ska försöka det, om inte så kommer det dröja några dagar längre, men jag tror allt att det kommer gå på måndag :) Jag ser fram imot det jätte mycket, och kommer självklart hjälpa till ifall det så behövs med honom!
Jag ska få träna med honom i paddocken från marken, och då samma träning som jag gör med Unni, så ni kommer verkligen få räkna med att få se bilder m.m på honom sen när han kommer, för jag kommer antagligen tycka att det är jätte roligt! Haha :P
Jag tror att han skulle komma nu på måndag, eller vi ska försöka det, om inte så kommer det dröja några dagar längre, men jag tror allt att det kommer gå på måndag :) Jag ser fram imot det jätte mycket, och kommer självklart hjälpa till ifall det så behövs med honom!
Men det beror även på hur mycket tid jag lägger på Unni, Herbert kommer väl få den tiden som blir över ;)
Titten på hästen!
Idag åkte vi ju som sagt och kollade på unghästen.
Det var en anonym som lämnade en kommentar på föregående inlägg om den hästen.
Frågan var om hästen hette Knut. Och tog reda på svaret under den tiden vi var där, och nej. Den heter inte Knut, utan Herbert! Haha :) Tyckte det namnet var lite roligt! Dom hade döpt om den när den var liten och dom köpte den. Den hade tydligen hetat Reiv innan. Jag tyckte nog att dom skulle ha låtit namnet vara :P Men aja, Herbert är också coolt!;)
Frågan var om hästen hette Knut. Och tog reda på svaret under den tiden vi var där, och nej. Den heter inte Knut, utan Herbert! Haha :) Tyckte det namnet var lite roligt! Dom hade döpt om den när den var liten och dom köpte den. Den hade tydligen hetat Reiv innan. Jag tyckte nog att dom skulle ha låtit namnet vara :P Men aja, Herbert är också coolt!;)
Jag tyckte om honom jätte mycket! Han är tre år men var ko lugn! Jätte mysig och jätte snäll. Jag hoppas verkligen på att min syster kommer få ta hem honom, vilket det antagligen kommer bli också. Men dom skulle prata lite där borta och får i ett klar tecken så åker vi och hämtar honom!:)
Här har ni en bild på honom, men måste flika in att jag blev lite förvånad när jag såg honom, tyckte nämligen inte att han var så fin på bilden men när jag väl såg honom på riktigt tyckte jag att han var fin! Han kommer nog bli riktigt fin sen när han får lite muskler m.m!
Eller vad tror ni?:)
Här har ni en bild på honom, men måste flika in att jag blev lite förvånad när jag såg honom, tyckte nämligen inte att han var så fin på bilden men när jag väl såg honom på riktigt tyckte jag att han var fin! Han kommer nog bli riktigt fin sen när han får lite muskler m.m!
Eller vad tror ni?:)
Rakningen gick bra!:)
Jag rakade ju som sagt Sacke idag, och kunde inte låta bli att skriva lite på honom xD
Så skrev ett S först och sen ett M på rumpan, och eftersom jag rakat virveln innan så kunde jag göra ett + tecken xD Haha :P
Men nu är han helt rakad, han blev väldigt ljus, men fin! Han var krånglig att raka på frambenen, han tyckte inte om det allt, men det var okej, tillslut iallafall.
Har inte gjort allt framme på bogen, jag hann inte riktigt, men ska göra det imorgon innan lektionen. Så han ska bli helt clean ;)
Ska raka Sacke imorgon!:)
Imorgon ska jag raka Sacke,det skulle egentligen göras idag, men tiden blev för kort så vi sa att vi skulle göra det imorgon på förmiddagen. Och då iallafall så ska jag hjälpa henne att raka Sacke, hoppas på jätte bra väder så vi kanske kan duscha honom, men antagligen kommer det inte bli det. Så jag kommer antagligen få stå mer Sandra och borsta igenom honom på djupet med magic brusch borstarna, sen raka honom. Jag hoppas det går bra, han är väldigt rädd om sina öron så det kan bli knepigt när vi rakar runt om huvudet. Men aja, det funkar nog.
Sen Unni...Jag märkte idag att hon har börjat bli långhårig igen, vilket betyder att det kanske skulle vara smart att raka om henne nu så att hon har lite päls sen när snön kommer på riktigt, då kan det ju vara smart att försöka få fram en gnutta päls på henne. Men aja, hinner jag så ska jag raka henne också.
Sen efter allt det är klart vill jag iallafall ut och rida, antagligen över berget. Ska prata med Sandra och hoppas på att även hon ska med mig ut imorgon sånnafall! För henne saknar jag mycket!:) Trots att vi träffas väldigt mycket ;)
Sen Unni...Jag märkte idag att hon har börjat bli långhårig igen, vilket betyder att det kanske skulle vara smart att raka om henne nu så att hon har lite päls sen när snön kommer på riktigt, då kan det ju vara smart att försöka få fram en gnutta päls på henne. Men aja, hinner jag så ska jag raka henne också.
Sen efter allt det är klart vill jag iallafall ut och rida, antagligen över berget. Ska prata med Sandra och hoppas på att även hon ska med mig ut imorgon sånnafall! För henne saknar jag mycket!:) Trots att vi träffas väldigt mycket ;)
Bjuder på en bild på Unni och Sacke, antar att ni ser vem som är vem, ni vet ju vem Unni är ;)
Imorgon så ska jag få ta hand om Elsa också!
Markus frågade mig i stallet idag om jag skulle kunna ta Elsa imorgon, att mocka, fodra, vattna och borsta. Och det skulle jag ju självklart inte tacka nej till, jag tar mer än gärna hand om mina favorit hästar i stallet. Vill egentligen inte säga vilka hästar som ärmina favoriter eftersom det är folk i stallet som läser min blogg, men mina favorit hästar är Unni, Sacke och Elsa. Jag antar att dom andra inte ens bryr sig i och för sig, det är inte meningen att jag ska tycka om deras höstar liksom, huvudsaken är att ägaren till hästen älskar den! Men hur som helst så tycker jag att det ska bli jätte roligt att få ta hand om henne, tycker att hon är en riktigt mysig och snäll unghäst!
Har faktist redan börjat leta sommarhäst!
Nästa sommar kommer jag ennu en gång att ta med Unni till mamma har jag bestämt. Och den här gången skulle jag otroligt gärna vilja ha en stor häst med mig. Och den skulle jag gärna vilja dela med min kompis Ewe. Jag hoppas verkligen på det! Skulle vara så otroligt roligt sånnafall!
Jag skulle vilja ta imot antingen en snäll häst vi bara kan lalla runt på eller en häst som vi får rida till. Jag är riktigt sugen på att få rida till en häst, men får se vad det blir för en häst.
Jag hoppas så otroligt mycket att det blir en stor häst! För jag vill ju gärna rida hästen.
Förra året hade jag ju King, den lilla vanvårdade ponnyn. Men han blev ju riktigt fin.
Men jag letar sten hårt efter en häst som jag kan låna över sommaren.
Vet du en häst som ska lånas ut eller en ägare som inte har tid med sin häst nu i sommar? Berätta gärna det för mig sånnafall! :)
Kan du rädda ett liv...?:'S
| Typ: C - Inriktning: Övrigt - Kön: Valack - Födelseår: 1997 Namn: Isak |
| Häst med hjärta av guld letar ett kärleksfullt hem för livet. Maxad C-ponny valack 14år. Isak är en trevlig kille som är snäll i all hantering, 100% trafiksäker, kan gå med alla hästar. Social kille som inte bara vill gå i hagen. Passar för longering,tömkörning och löshoppning eller handhäst. Denna häst har en gammal skada som inte går att fixa. Därför är han INTE ridbar och kommer heller aldrig bli. Söker ett hem där han ALDRIG mer rids. Endast som sällskapshäst. Ger honom en sista chans i livet! Vill inte ta bort denna häst då han ligger mig varmt om hjärtat och är värd en sista chans. Ring för mer info. Hämtas 5e november, annars tar jag bort honom. Endast seriösa svar tack, är du intresserad så ring! Inga mailkompisar tack! |
| Pris 100 kr http://hastmarknad.hastnet.se/sok/annons.php?aid=548550 |
