Det finns tre stycken hästar som jag har tagit hand om som gett mig ett otroligt intryck. 
Dom tre hästarna har jag verkligen sett så otroligt mycket i! Och jag ska visa er vilka! :)


Hannibal

Hästen här ovan är Hannibal, en travare som en av pappas gammla smbos tog hem. Han var verkligen ingenting för många, men för mig var han så himla mycket! Det slutade med att Hannibal var mer eller mindre min egna häst som jag red nästan varje dag tillslut. Jag lärde mig en massa saker på honom och vi lärde oss trots allt väldigt mycket tillsammans! Han var ju trots allt som jag var, outbildad. Haha.
Men han var ju trots allt verkligen inte perfekt i mångas ögon! När man red ut så vände han efter någon kilometer och skenade hem, han hade ett fel i ett ben som växt konstigt och han hade astma. Men det var trots allt något som vi arbetade på, eftersom jag själv har astma så vet jag ju hur man ska tacklas vid det, så vi tränade lugnt och försiktigt upp konditionen så var det inga problem. Till slut så började vi även få fatt om galoppen. Han började bli finare och började förstå mer och mer vad alla hjälper betydde, och då även skänkelvikningar, öppna/sluta m.m.
Dock så separerade pappa och hans sambo och då skrev hon över Hannibal på en annan tjej i stallet och alla hästar flyttade iväg. Jag kommer verkligen ihåg hur dåligt jag mådde då också.... Går inte att beskriva med ord.

Idag lever tyvär inte Hannibal igen. Det var i sommras som jag tänkte att jag kanske skulle kunna få tag på ägaren och kolla om jag kunde låna hem honom över sommaren, men fick då av en annan källa i stallet reda på att Hannibal nu går på de gröna ängarna. <3
Vila i frid<3



King

King är också en av de få hästar som jag verkligen har tyckt om otroligt mycket och som verkligen jag har saknat efter han försvann också!
Han blev den sommarponny som jag fick ta hem över sommaren, den som jag arbetade hårt med för att bli så fin som möjligt, och tack vare det så kom vi varandra riktigt nära! King körde jag mycket till slut och tömkörde även för att han skulle arbeta nacke, hals och rygg eftersom jag ville ha honom i den formen som jag ville ha honom i.
King var alltid glad, alltid! Det kom aldrig någon dag då han var tjurig eller ens försökte 'säga imot'. Han var alltid med på alla mina ideér om vad vi skulle göra m.m.
Jag skulle kunna göra nästan vad som helst för att han skulle komma tillbaka nästa sommar men nu bor han hos en ny ägare och jag hoppas faktiskt att han kommer stanna där resten av sitt liv med tanke på att han är 22 år nu, och med andra ord borde han få ett hem för resten av livet där han kan gå och lata sig, känna alla hästar och människor och helt enkelt ha det väldigt bra.
Hur som helst så saknar jag honom, och den här ponnyn gjorde mycket intryck på mig, både av hans vilja och hans fantastiska personlighet! Jag ångrar inte en sekund att vi tog hem honom som sommarponny!




Unni Räita