Och det var faktiskt det enda, fast det är ganska mycket trots allt. Jag började med att trava henne, satt ner och fokuserade mer på min sits, och kan säga att den var helt freaking awesome! Haha! Ända sättet jag kan uttrycka den på! 

Vi fortsatte i galoppen, Unni var super! Jag gjorde ett galopp ombyte över bommarna och vi galopperade i andra, hon hade lite jobbigare i den galoppen idag än vad hon brukar ha, vilket ledde till att jag ville hjälpa henne mer och ge henne mer stöd, vilket gjorde att jag blev stel från axlar till hand om man säger så och det blev pannkaka! Fick helt enkelt rycka upp mig och släppa allt, bara slappna av och låta henne komma, möta henne med skänkel och hand. Vilket jag gjorde och hon gick super! Lugnt och fint igen!

I slutet av passet så tänkte jag att jag skulle exprimentera lite med min sits, jag är ju som många vet lite missnöjd över den trots allt, så jag började höja händerna mer, hålla koll på axlar och armbågar, sluta kolla ner i mankammen ( vilket jag alltid gör! Dålig ovana!) Och vips! Så gick Unni i en form jag inte kan förklara! Kortade upp henne lite till och hon gick som om allting var en dans på rosor!
Så nu har jag löst mitt egna mysterium, jag vet vad jag gör fel och jag ska sträva efter att göra rätt! :D

Hebbe:

Jag gjorde samma sak som med Unni och skrittade ut Hebbe före själva passet, vilket jag fruktat länge, han är liksom ung och ovan. Rider aldrit ut en sväng efter själva passet, but sometime you have to face it, right? Så vi skrittade ut runt byn. 
Hebbes perspektiv: Vi började gå längst en enorm mörk skog som vi skulle runda, då jag plötsligt hörde morrande och kraffsande. Min idiotiska ryttare tyckte ändå vi skulle fortsätta runt så jag gjorde det idiotiska att lita på henne. När vi gick runt den enorma skogen ( Höga buskar) så var det en enorm drake där som sprutade eldflammor ( En gräsklippare). Jag var ju dock så sjukt modig att jag fortsatte, men då kom det två stycken gigantiska björnar som sprang gapades rakt imot mig ( Två hundar). Jag blev livrädd och flög åt alla håll och kanter. När vi kom förbi där så fortsatte vi gå och jag blev super rädd när det var stora bollar med ormar på sidan utav vägen (Rullar med kablar) . Jag vägrade gå frammåt, kastade mig runt lite tills ryttaren på ryggen blev lite irreterad och hoppade av mig, tog tyglarna och tvingade mig fram att hälsa på ormarna, och sedan gå förbi dom ett antal gånger igen. Men det visade sig att ormarna var jätte snälla trots allt! När vi nästan var hemma så var det ett stort tåg brevid vägen på en parkering (lastbil). Jag var så cool att jag inte brydde mig, jag ville ju styla lite för ryttaren ovanpå mig och jag blev plötsligt överrubblad med klappar och beröm. 
Det var en farlig tur men, jag är en modig, elegant, krigshäst, jag tvekar inte för något!

När vi väl var i hagen igen så började jag trava honom och sedan galoppera honom, inga konstigheter, fortsatte att tänka på min sits och Hebbe var sjukt fin tack vare det! Det känndes verkligen så bra! Efter det så började jag sitta ner lite i traven, han är inte van med sådant arbete så han är lite skeptisk till det, fattar liksom inte riktigt varför. Men jag gjorde det under korta perioder då och då, hans trav är verkligen som ponny steg! Haha! Så sjukt mysigt!