För mig är det väldigt viktigt att mysa mycket och vara social med hästen! Alltså inte bara borsta i 5 minuter, slänga upp en sadel och rida, sen klart. Jag tror inte heller att hästar som har det så får lika stark personlighet och inte heller lika uppfostrad, och inte heller samma möjlighet till att lära sig slappna av i stallet!

 

Med Unni är jag super nogrann med att borsta och fixa i minst en halv timme! Och det spelar då ingen roll om jag egentligen har bråttom och måste skynda mig, jag tar hellre bort 10 minuter ridning och ger dom tio minutrarna till borstning och mys på stallgången!

 

Unni är jag väldigt noga med att hon ska vara lugn, trygg och säker. Och tränar mycket med henne lös också! Både inne i stallet och ute, går tillexempel nästan alltid in och ut med henne från hagen lös, hon står ofta på stallgången lös, när vi går ut och går får hon ofta gå lös. Ja som ni hör, mycket att hon ska vara lös men ha uppsikt över mig, för trots allt är jag ledaren! Men jag som ledare kan inte bara ta utan måste även ge! Och där kommer allt mys och uppskattning fram! Jag är jätte noga med att Unni ska känna sig älskad och att hon vill vara min bästa vän, och om jag bara kräver av henne tror jag inte att hon vill vara min bästa vän och se mig som en ledare, men desto mer uppskattning jag ger henne, att jag visar att jag tycker hon är super som går bakom mig och stannar när jag stannar, att hon står stilla när jag ber, att hon går och hoppar som jag vill vid ridning, ja, hon ska helt enkelt känna hur duktig hon är som faktiskt gör allting, hon ska tycka det är kul!

Borstning och att bli fixad osv ska även det vara något som ska avslappna henne, det ska vara skönt att få komma in och bli lite masserad i pälsen! Jag är en sådan som kan stå en kvart extra för att prova lite små flätor i svansen eller göra en inbakad fläta i manen, bara för att se hur det såg ut, sen tar jag ut allting igen och gör gärna något annat. Så jag fixar och trixar mycket med henne, mycket skratt och positiv stämmning också! 

 

Jag har stått i ett större stall förut med Unni, och minns så väl hur hästarna kom in leriga men slängdes på utrustning och reds och sedan bara in i boxarna med dom, och ägarna fixade jätte länge med utrustningen efter, putsade och fixade, varje dag, men hästarna derimot, dom var redskap. Jag trivdes inte alls där, och just för att hästarna sågs liksom som robotar/maskiner. Och jag som inte alls är en sådan människa kunde helt enkelt inte stå kvar och se det där. Men samtidigt var det en hel del med saker där som var under all kritik! Hemska saker! Men vill ni veta om det får ni helt enkelt be mig! Men det stallet var uper fint, bra gård med ridhus, skrittmaskin, klätterbacke osv, men det var så otroligt hemskt! 

Dock vill jag mest uppmärksamma i detta inlägget hur viktigt social tid med hästen är! Det gör en stor skillnad och hästen mår bra utav det! Utan kärlek kommer man ingenstans! :)