Idag red vi ut en längre sväng efter att Unni fått vila några dagar efter veterinärbesöket. Hon gick idag med endast skydd, sadel och träns med rakt bett och utan nosgrimma, alltså inte ens inärhetn utav en snygg outfit, men faktiskt var det skönt att bara vara lite också och inte bry sig så mycket.

 

Vi red iväg en bit på hård mark, dock avbrott på gräs på små ängar längst vägen där det är lite ojämn mark, alltså perfekt träning för att Unni ska lyfta hovarna ordentligt! Vi skrittade kanske i 15 minuter tills vi kom till en grus väg med en del inslag utav gräs. Där sparade jag dom långa tyglarna och började trava henne, hon hade hela tiden ett stadigt kontakt med bettet. Efter någon minut så fattade jag galopp då det inte alls var lång bit kvar tills man behöver sakta av, och jag kunde inte låta bli att kolla om hon skulle behålla samma form och kontakt i galopp. Kan bara säga att jag fick rysningar! Vilken känsla att rida Unni idag! Hon var så lugn och jämn! Jag satt bara och log och höll knappt i tyglarna!

När vi bröt av kom vi till några gamla sommarhagar där linorna är nedplockade. Där är det fullt med diken att hoppa över men tack vare högt gräs blev det bara skritt som gällde, och mega hopp när Unni såg ett dike. Tack vare dåligt underlag sista biten, där man dock kan galoppera egentligen så tog vi det lugnt, Dock blev hon helt uppspelt när vi hade hoppat och därför tog vi en lång skritt runda hem där fokuset låg på att hon skulle ta tillbaka kontakten med bettet. Hon skötte det gallant och vi kom hem super nöjda både häst och ryttare!