Inget stall idag!
Idag blir det inget stall faktiskt, det är stallhelg så det är någon annan som mockar och fixar åt mig idag. Jag skulle egentligen på Grön kort kurs, men känner verkligen inget sug alls + att jag ska vara med vänner så ska boka av den. Så länge Unni och jag inte får fram galoppen kan vi ju ändå inte tävla. Och jag har inte bråttom med att tävla heller, så det får helt enkelt vänta.
Jag hoppas mitt hjärtebus inte blir allt för irreterad nu när jag inte kommer, när jag har varit borta några dagar är hon skit sur när jag kommer tillbaka, som om hon skriker " Vadå? Passar det nu?!" Rakt i ansiktet på mig. Haha, men efter lite klappar, en ridtur och en massa kärlek så brukar det släppa direkt. Haha.
På söndag ska jag åka ut iallafall, ska antagligen ta en lång ridtur eller hoppa i ridhuset är det tänkt.
Jag hoppas mitt hjärtebus inte blir allt för irreterad nu när jag inte kommer, när jag har varit borta några dagar är hon skit sur när jag kommer tillbaka, som om hon skriker " Vadå? Passar det nu?!" Rakt i ansiktet på mig. Haha, men efter lite klappar, en ridtur och en massa kärlek så brukar det släppa direkt. Haha.
På söndag ska jag åka ut iallafall, ska antagligen ta en lång ridtur eller hoppa i ridhuset är det tänkt.
2012-01-28 @ 10:49:48
Börjar finna mig till rätta, men vill bort....
Nu börjar jag finna mig mer till rätta i stallet, jag har försökt komma folk närmare som jag faktiskt har tappat lite innan, men ändå, jag håller mig gärna på min kant där jag ser till att jag och min häst mår bra, och när jag väl vet att allt är bra med oss kan jag blicka ut över resten av alla håll och kanter. Och nu några dagar har jag kännt att någon sorts börda på något sätt har släppt mina axlar. Men jag vet dock inte om den har släppt eller bara blivit ännu tyngre.
I stallet är nog en av de ända platserna där jag gärna håller mig ensam och på min kant, i skolan är jag tillexempel gärna med alla, även när jag är ute med mina vänner, jag har inte svårt för att hitta nya vänner. Men kan faktiskt börja säga att den här känslan att jag inte har något imot att vara ensam utan tar den till min fördel kommer upp för mig mer och mer. Och nu håller jag mig mest till mina bästa vänner hela tiden, men jag har som sagt inte svårt för att hitta nya vänner m.m. Jag är väldigt öppen på så sätt.
Som sagt, i stallet finner jag mer ro att vara ensam. Men även om man har några riktigt bra vänner där så är det ett enormt stort plus i kanten för mig, och jag har två personer i stallet som ligger mig mycket varmt om hjärtat, och en av dom är min syster faktiskt. En av anledningarna till att jag är lite på min kant är för att jag helst inte litar på någon, jag vill gärna se att min häst mår bra, att det som jag ska göra är gjort och även att min utrustning är bra. Men varför jag inte litar på folk längre är lite konstigt ändå, inte enligt mig.
Trots det som överskriften lyder så betyder det inte att jag vill stanna, skulle jag få chansen skulle jag flytta mig och Unni redan imorgon, men det är ju i princip omöjligt.
I stallet är nog en av de ända platserna där jag gärna håller mig ensam och på min kant, i skolan är jag tillexempel gärna med alla, även när jag är ute med mina vänner, jag har inte svårt för att hitta nya vänner. Men kan faktiskt börja säga att den här känslan att jag inte har något imot att vara ensam utan tar den till min fördel kommer upp för mig mer och mer. Och nu håller jag mig mest till mina bästa vänner hela tiden, men jag har som sagt inte svårt för att hitta nya vänner m.m. Jag är väldigt öppen på så sätt.
Som sagt, i stallet finner jag mer ro att vara ensam. Men även om man har några riktigt bra vänner där så är det ett enormt stort plus i kanten för mig, och jag har två personer i stallet som ligger mig mycket varmt om hjärtat, och en av dom är min syster faktiskt. En av anledningarna till att jag är lite på min kant är för att jag helst inte litar på någon, jag vill gärna se att min häst mår bra, att det som jag ska göra är gjort och även att min utrustning är bra. Men varför jag inte litar på folk längre är lite konstigt ändå, inte enligt mig.
Trots det som överskriften lyder så betyder det inte att jag vill stanna, skulle jag få chansen skulle jag flytta mig och Unni redan imorgon, men det är ju i princip omöjligt.
Jag hoppas att vi hittar en billigare stallplats snart så jag kan få flytta Unni, ska även prata med mamma om det här att göra i ordning stall på gården... Kanske kan jag eventuellt ångra mig angående det?
Ensam är stark, starkare än vad många tror!
Ensam är stark, starkare än vad många tror!
Hööks nya kollektion!
Jag vet inte om ni har sätt att Hööks har kommit ut med nya vår och sommar kollektionen? Det är något som jag verkligen inte har missat iallafall! Inte konstigt heller faktiskt, är ju ett shopping freak! ;)
Hur som helst, det här är lite av vad jag skulle kunna tänka mig spendera lite pengar på, ska självklart inte köpa det, inte allt iallafall. men det här är det jag tycker är relativt snyggt!
Ett måste som jag helt enkelt SKA köpa är flughuvan, och de ljusblå schabraket och den ljusblåa huvan. Jag höll ju på att tappa andan när jag såg schabraket! Jag hittar verkligen inget ljusblått schabrak men nu, nu finns ett på hööks, det är ju otroligt! Jag har ju ett par ljusblåa lindor, men har inte kunnt matcha de med något förutom vitt och svart. Ändring på det nu!
Mina åsikter om årets kollektion, är i princip bara possetiva. Det är fullt av fina ljusa färger och det var väldigt mycket nytt och fräscht!
Något som ni också antagligen lagt märke till är kanske alla bra priserna? Allt är verkligen jätte billigt nu. Och det är ju bra, att handla saker man tycker om för mindre priser har ju ingen dött av? Haha! Skönt att komma ut från Hööks och veta att plånboken inte är helt tom, eller hur?
Jag ska iallafall iväg till Hööks någon dag och köpa upp mig lite inför våren!
Ett måste som jag helt enkelt SKA köpa är flughuvan, och de ljusblå schabraket och den ljusblåa huvan. Jag höll ju på att tappa andan när jag såg schabraket! Jag hittar verkligen inget ljusblått schabrak men nu, nu finns ett på hööks, det är ju otroligt! Jag har ju ett par ljusblåa lindor, men har inte kunnt matcha de med något förutom vitt och svart. Ändring på det nu!
Mina åsikter om årets kollektion, är i princip bara possetiva. Det är fullt av fina ljusa färger och det var väldigt mycket nytt och fräscht!
Något som ni också antagligen lagt märke till är kanske alla bra priserna? Allt är verkligen jätte billigt nu. Och det är ju bra, att handla saker man tycker om för mindre priser har ju ingen dött av? Haha! Skönt att komma ut från Hööks och veta att plånboken inte är helt tom, eller hur?
Jag ska iallafall iväg till Hööks någon dag och köpa upp mig lite inför våren!
Unni 26/01-12
Allting blev ändrade planer idag! Min syster ringde och frågade om jag ville med till stallet, såklart jag ville!
Så jag tog bussen som gick 20 minuter senare, åkte hem till henne och åt lunch och lekte lite med hundarna. Sen åkte vi ut till stallet. Väl där så måste jag ärligt säga att det såg ut som ett bomb nedslag! Haha, inte den roligaste känslan efter att inte ha varit där på två dagar. Men hur som helst så började vi fixa till hästarna, vi fixade även allting till Sandra och Sacke (http://stallullbro.blogg.se/) eftersom hon varit så snäll och hjälpt mig med Hebbe och Unni då jag varit sjukt. När vi fixat allt det så sopade vi och stallet såg plötsligt ut som ett stall igen. Haha!
När vi hämtat in hästarna och fixat och donat med dom så red jag. En väldigt lugn runda må jag säga. Vi höll oss till mesta dels till skritt, lite trav och galopp då vi skulle över en äng.
Det är så underbart med snön också! Det kan jag verkligen inte låta bli att säga! Är så sjukt glad att den äntligen kommit! Det gör iallafall mig mycket gladare, allting blir ljusare och utrustningen håller sig ren!
Det ända hindret vi stötte på under vår tur var en bro som man måste gå över, Eller, det var inte precis någon större fara, men Unni ville till en början inte riktigt gå över men gick över då jag bad henne, hon var nästan som om hon gick på moln, hon blev helt sjukt lätt i kroppen! Haha!
Där är bron som det blev lite missförstånd vid, alltså inte någon bro som är byggd för att bilar eller liknande ska komma över egentligen, utan mest för att maskiner och människor ska komma över.
Bilden är tyvär inte så bra tagen, och det är tack vare att det var i höstas och tog den från väldigt långt avstånd. Haha, men hur som helst. De flesta hästarna tycker att det är lite smått obehagligt att gå över den bron. Och jag har väl all respekt för det, men Unni går snällt över den då jag ber henne om det ändå, så det är inte ett så stort hinder för oss.
Ridturen idag var relativt bra trots allt. Unni gick för det mesta fint men hon var riktigt pigg! Funderar på att rida på ängen eller till ridhuset imorgon, och köra slut på henne lite!
Ser ut som det blir en promenad imorgon...
Imorgon hittar jag verkligen inte något sätt att ta mig ut till stallet, så det ser ut som att jag får gå från min skola ut dit. Det är det ända sättet. Men vad gör man inte för sin häst ändå?
Hoppas att det inte kommer göra att jag mår sämre bara, jag har ju i princip precis blivit frisk, så det borde ju inte vända och bli sämre igen. Det får jag väl hoppas iallafall!
Som sagt, ennu en gång bevisat på hur mycket man gör för den man älskar!<3
Hoppas att det inte kommer göra att jag mår sämre bara, jag har ju i princip precis blivit frisk, så det borde ju inte vända och bli sämre igen. Det får jag väl hoppas iallafall!
Som sagt, ennu en gång bevisat på hur mycket man gör för den man älskar!<3
Tillbaka på fredag?
På fredag tror jag att jag kommer kunna vara med på banan igen. Ska iallafall försöka rida då, och är jag smart så skrittar jag bara ut men jag är ju inte så smart när det gäller mig själv, så antagligen kommer jag rida till ridhuset och ta ett lite hårdare pass, eller kanske hoppa. Unni kommer må bra av det men jag är ju trots allt sjuk, jag kommer med andra ord må bättre av en lugn uteritt. Men det kommer jag inte tänka på då, det vet jag redan. Haha.
På lördag ska jag även på grönt kort kurs. Ska ju så småning om börja tävla Unni så det är väl dags att ta ett grönt kort så jag kan tävla annat än små klubb tävlingar som jag gjorde förut på ridskole tiden ;)
Hoppas dock att jag kommer orka det också, alltså med andra ord att jag hoppas att jag är frisk fram tills dess, annars får jag väl helt enkelt avboka mig, kul att smitta ner alla andra i gruppen som ska ta grönt kort liksom? xD
På lördag ska jag även på grönt kort kurs. Ska ju så småning om börja tävla Unni så det är väl dags att ta ett grönt kort så jag kan tävla annat än små klubb tävlingar som jag gjorde förut på ridskole tiden ;)
Hoppas dock att jag kommer orka det också, alltså med andra ord att jag hoppas att jag är frisk fram tills dess, annars får jag väl helt enkelt avboka mig, kul att smitta ner alla andra i gruppen som ska ta grönt kort liksom? xD
De tre hästar som betyder<3
Det finns tre stycken hästar som jag har tagit hand om som gett mig ett otroligt intryck.
Dom tre hästarna har jag verkligen sett så otroligt mycket i! Och jag ska visa er vilka! :)
Hannibal
Hästen här ovan är Hannibal, en travare som en av pappas gammla smbos tog hem. Han var verkligen ingenting för många, men för mig var han så himla mycket! Det slutade med att Hannibal var mer eller mindre min egna häst som jag red nästan varje dag tillslut. Jag lärde mig en massa saker på honom och vi lärde oss trots allt väldigt mycket tillsammans! Han var ju trots allt som jag var, outbildad. Haha.
Men han var ju trots allt verkligen inte perfekt i mångas ögon! När man red ut så vände han efter någon kilometer och skenade hem, han hade ett fel i ett ben som växt konstigt och han hade astma. Men det var trots allt något som vi arbetade på, eftersom jag själv har astma så vet jag ju hur man ska tacklas vid det, så vi tränade lugnt och försiktigt upp konditionen så var det inga problem. Till slut så började vi även få fatt om galoppen. Han började bli finare och började förstå mer och mer vad alla hjälper betydde, och då även skänkelvikningar, öppna/sluta m.m.
Dock så separerade pappa och hans sambo och då skrev hon över Hannibal på en annan tjej i stallet och alla hästar flyttade iväg. Jag kommer verkligen ihåg hur dåligt jag mådde då också.... Går inte att beskriva med ord.
Idag lever tyvär inte Hannibal igen. Det var i sommras som jag tänkte att jag kanske skulle kunna få tag på ägaren och kolla om jag kunde låna hem honom över sommaren, men fick då av en annan källa i stallet reda på att Hannibal nu går på de gröna ängarna. <3
Vila i frid<3
King
King är också en av de få hästar som jag verkligen har tyckt om otroligt mycket och som verkligen jag har saknat efter han försvann också!
Han blev den sommarponny som jag fick ta hem över sommaren, den som jag arbetade hårt med för att bli så fin som möjligt, och tack vare det så kom vi varandra riktigt nära! King körde jag mycket till slut och tömkörde även för att han skulle arbeta nacke, hals och rygg eftersom jag ville ha honom i den formen som jag ville ha honom i.
King var alltid glad, alltid! Det kom aldrig någon dag då han var tjurig eller ens försökte 'säga imot'. Han var alltid med på alla mina ideér om vad vi skulle göra m.m.
Jag skulle kunna göra nästan vad som helst för att han skulle komma tillbaka nästa sommar men nu bor han hos en ny ägare och jag hoppas faktiskt att han kommer stanna där resten av sitt liv med tanke på att han är 22 år nu, och med andra ord borde han få ett hem för resten av livet där han kan gå och lata sig, känna alla hästar och människor och helt enkelt ha det väldigt bra.
Hur som helst så saknar jag honom, och den här ponnyn gjorde mycket intryck på mig, både av hans vilja och hans fantastiska personlighet! Jag ångrar inte en sekund att vi tog hem honom som sommarponny!
Unni Räita
Dom tre hästarna har jag verkligen sett så otroligt mycket i! Och jag ska visa er vilka! :)
Hannibal
Hästen här ovan är Hannibal, en travare som en av pappas gammla smbos tog hem. Han var verkligen ingenting för många, men för mig var han så himla mycket! Det slutade med att Hannibal var mer eller mindre min egna häst som jag red nästan varje dag tillslut. Jag lärde mig en massa saker på honom och vi lärde oss trots allt väldigt mycket tillsammans! Han var ju trots allt som jag var, outbildad. Haha.
Men han var ju trots allt verkligen inte perfekt i mångas ögon! När man red ut så vände han efter någon kilometer och skenade hem, han hade ett fel i ett ben som växt konstigt och han hade astma. Men det var trots allt något som vi arbetade på, eftersom jag själv har astma så vet jag ju hur man ska tacklas vid det, så vi tränade lugnt och försiktigt upp konditionen så var det inga problem. Till slut så började vi även få fatt om galoppen. Han började bli finare och började förstå mer och mer vad alla hjälper betydde, och då även skänkelvikningar, öppna/sluta m.m.
Dock så separerade pappa och hans sambo och då skrev hon över Hannibal på en annan tjej i stallet och alla hästar flyttade iväg. Jag kommer verkligen ihåg hur dåligt jag mådde då också.... Går inte att beskriva med ord.
Idag lever tyvär inte Hannibal igen. Det var i sommras som jag tänkte att jag kanske skulle kunna få tag på ägaren och kolla om jag kunde låna hem honom över sommaren, men fick då av en annan källa i stallet reda på att Hannibal nu går på de gröna ängarna. <3
Vila i frid<3
King
King är också en av de få hästar som jag verkligen har tyckt om otroligt mycket och som verkligen jag har saknat efter han försvann också!
Han blev den sommarponny som jag fick ta hem över sommaren, den som jag arbetade hårt med för att bli så fin som möjligt, och tack vare det så kom vi varandra riktigt nära! King körde jag mycket till slut och tömkörde även för att han skulle arbeta nacke, hals och rygg eftersom jag ville ha honom i den formen som jag ville ha honom i.
King var alltid glad, alltid! Det kom aldrig någon dag då han var tjurig eller ens försökte 'säga imot'. Han var alltid med på alla mina ideér om vad vi skulle göra m.m.
Jag skulle kunna göra nästan vad som helst för att han skulle komma tillbaka nästa sommar men nu bor han hos en ny ägare och jag hoppas faktiskt att han kommer stanna där resten av sitt liv med tanke på att han är 22 år nu, och med andra ord borde han få ett hem för resten av livet där han kan gå och lata sig, känna alla hästar och människor och helt enkelt ha det väldigt bra.
Hur som helst så saknar jag honom, och den här ponnyn gjorde mycket intryck på mig, både av hans vilja och hans fantastiska personlighet! Jag ångrar inte en sekund att vi tog hem honom som sommarponny!
Unni Räita
Och till sist kommer den häst som antagligen alla redan visste skulle komma, inte sant? Haha. Och det är ju naturligt vis min underbara Unni<3
Dock kan jag tala om att till en början så var vi inte alls förtjusta i varandra, det tog ju väldigt lång tid fören vi hittade varandra, och det är väl helt enkelt efterson hon är en väldigt speciell häst. Henne kan man inte bara slänga upp någon på som kommer hitta 'knapparna' direkt, hon är någon man måste lära känna innan enligt mig. Och jag känner även att i detta läget är det kanske min åsikt som räknas ;) Men ångrar inte en sekund av den tiden vi hade det jobbigt med varandra heller, för det var trots allt där vi fann varandra. <3
Jag känner att jag ska nog avrunda min text här när det gäller Unni, för annars kommer jag inte kunna sluta skriva! Haha, men hur som helst, Det är Unni som liggar mig varmast om hjärtat<3
Dock kan jag tala om att till en början så var vi inte alls förtjusta i varandra, det tog ju väldigt lång tid fören vi hittade varandra, och det är väl helt enkelt efterson hon är en väldigt speciell häst. Henne kan man inte bara slänga upp någon på som kommer hitta 'knapparna' direkt, hon är någon man måste lära känna innan enligt mig. Och jag känner även att i detta läget är det kanske min åsikt som räknas ;) Men ångrar inte en sekund av den tiden vi hade det jobbigt med varandra heller, för det var trots allt där vi fann varandra. <3
Jag känner att jag ska nog avrunda min text här när det gäller Unni, för annars kommer jag inte kunna sluta skriva! Haha, men hur som helst, Det är Unni som liggar mig varmast om hjärtat<3
Stallplats!
För några dagar sedan så satte jag ut en annons på att jag sökte stallplats, skrev gärna att jag ville att det skulle ligga nära där jag bor och gärna med bussförbindelse eftersom jag inte har körkort. Och även gärna paddock.
Och gissa? Jag har fått ett mejl! Och där berättar en kvinna att hon har ett stall i närheten av där jag vill att det ska vara. Haha, dom har ridhus som är 20x60, fina ridvägar, spolspilta m.m.
Men jag vet inte så mycket mer. När pappa kommer hem från sin resa så ska jag och mamma prata med honom och sedan så kanske vi ringer upp henne och frågar om mer saker.
Jag hoppas på att det kommer funka! Men jag tror att det är i ett stort stall som jag ser från vägen då jag åker buss hem. MMen är inte säker. Men skulle vara underbart om jag kunde få flytta in i ett stort stall med Unni.
Tänk er! Att ha en massa hästvänner överallt! Och en massa andra hästar som går och betar i hagarna. Det negativa är ju dock att det finns så många olika personligheter i ett stall, det finns ju alltid någon som man inte tycker om, eller hur? Men hur som helst så är ju chansen stor att jag kommer hitta många snälla och bra vänner om vi kommer till ett stort stall! Men ett litet stall skulle ju självklart inte vara helt fel heller! Tänk om man skulle ha stalltjänst en helg, det är lite skönare att mocka 5 boxar än 25 boxar. Haha! men aja, jag får helt enkelt hoppas på att det är ett pra stall! Vill flytta så fort som möjligt!:)
Det här stallet skulle jag mer än gärna vilja flytta in i! Haha, eller vad säger ni? Det ser ju verkligen inte helt fel ut! :D
Men hoppas även att det är ett bra ridhus där, det är ju ganska stort så jag har ju lite förväntningar på att det ska vara bra ändå! Fatta vilka coola banor man kan bygga upp då? Och vilka bra dressyr pass man skulle kunna ha!
Man skulle kunna ha en bra yta för att arbeta på liksom!
Ennu en gång lite av ett drömridhus.
Jag kan dock garantera att stallet jag och Unni inte kommer vara så fint som på bilderna och ridhuset kommer absolut inte ha fönster i taket! Det skulle ju vara riktigt dyrt att flytta till ett sådant ställe!
Det är nog inte många som har råd med det skulle jag tro!:P
Men jag vet inte så mycket mer. När pappa kommer hem från sin resa så ska jag och mamma prata med honom och sedan så kanske vi ringer upp henne och frågar om mer saker.
Jag hoppas på att det kommer funka! Men jag tror att det är i ett stort stall som jag ser från vägen då jag åker buss hem. MMen är inte säker. Men skulle vara underbart om jag kunde få flytta in i ett stort stall med Unni.
Tänk er! Att ha en massa hästvänner överallt! Och en massa andra hästar som går och betar i hagarna. Det negativa är ju dock att det finns så många olika personligheter i ett stall, det finns ju alltid någon som man inte tycker om, eller hur? Men hur som helst så är ju chansen stor att jag kommer hitta många snälla och bra vänner om vi kommer till ett stort stall! Men ett litet stall skulle ju självklart inte vara helt fel heller! Tänk om man skulle ha stalltjänst en helg, det är lite skönare att mocka 5 boxar än 25 boxar. Haha! men aja, jag får helt enkelt hoppas på att det är ett pra stall! Vill flytta så fort som möjligt!:)
Det här stallet skulle jag mer än gärna vilja flytta in i! Haha, eller vad säger ni? Det ser ju verkligen inte helt fel ut! :D
Men hoppas även att det är ett bra ridhus där, det är ju ganska stort så jag har ju lite förväntningar på att det ska vara bra ändå! Fatta vilka coola banor man kan bygga upp då? Och vilka bra dressyr pass man skulle kunna ha!
Man skulle kunna ha en bra yta för att arbeta på liksom!
Ennu en gång lite av ett drömridhus.
Jag kan dock garantera att stallet jag och Unni inte kommer vara så fint som på bilderna och ridhuset kommer absolut inte ha fönster i taket! Det skulle ju vara riktigt dyrt att flytta till ett sådant ställe!
Det är nog inte många som har råd med det skulle jag tro!:P
Hästar räddar!
Jag vet inte om ni tänkt på det innan, men kan ni förstå hur mycket hästar egentligen räddar?
Och då handlar det inte om att dom räddar folk på gatan som det händer saker med, men just att de trots allt kan rädda liv på sitt sätt. Människor som mår psykiskt dåligt är oftast de som hästar just räddar, de utan livsglädje.
För mig är hästar något som alltid ger en hopp. Jag kan ofta känna hur värdelöst allting är, skolan går tungt just nu tillexempel, men den som räddar mig från det mörkret är Unni, för med Unni känner jag glädje. och just även den känslan att man kommer någonstans. Jag menar, när Unni kom tillexempel så började vi om från noll, som alla andra gör när de skaffr häst också, man måste liksom lära känna varanda. Och sen steg för steg så tar man sig frammåt, och då både i motgång och framgång. Man känner sig nästan mer eller mindre alltid stolt. Men det finns även de dagar och veckor där ridningen går som en motgång, eller kanske att hästen blir sjuk, halt eller något liknande. Men just bara glädjen av att få mysa med hästen i boxen, borsta på den på stallgången, det ger en nya krafter enligt mig.
Och tänk då de människorna som inte mår bra, just bara av att känna de här possetiva känslorna så får dom något som dom alltid ser fram imot. Jag har även sett på många häst nyhets sidor att det handlar mycket om just sådant här just nu.
Bandet mellan häst och ryttare går oftast inte att förklara med ord <3
Och då handlar det inte om att dom räddar folk på gatan som det händer saker med, men just att de trots allt kan rädda liv på sitt sätt. Människor som mår psykiskt dåligt är oftast de som hästar just räddar, de utan livsglädje.
För mig är hästar något som alltid ger en hopp. Jag kan ofta känna hur värdelöst allting är, skolan går tungt just nu tillexempel, men den som räddar mig från det mörkret är Unni, för med Unni känner jag glädje. och just även den känslan att man kommer någonstans. Jag menar, när Unni kom tillexempel så började vi om från noll, som alla andra gör när de skaffr häst också, man måste liksom lära känna varanda. Och sen steg för steg så tar man sig frammåt, och då både i motgång och framgång. Man känner sig nästan mer eller mindre alltid stolt. Men det finns även de dagar och veckor där ridningen går som en motgång, eller kanske att hästen blir sjuk, halt eller något liknande. Men just bara glädjen av att få mysa med hästen i boxen, borsta på den på stallgången, det ger en nya krafter enligt mig.
Och tänk då de människorna som inte mår bra, just bara av att känna de här possetiva känslorna så får dom något som dom alltid ser fram imot. Jag har även sett på många häst nyhets sidor att det handlar mycket om just sådant här just nu.
Bandet mellan häst och ryttare går oftast inte att förklara med ord <3
Fem vanvårdade hästar hittade!
SOLLEFTEÅ – En av hästarna på gården hade hovar som mätte 50 centimeter. Nu polisanmäls ägaren.
Mittnytt har tidigare berättat om att fem hästar fick avlivas efter att vanvårdats allvarligt på en gård i Sollefteåtrakten.
Hovarna på en av de vanvårdade hästarna ska enligt länsveterinären blivit en halv meter långa. Så långa hovar är mycket ovanliga och den undersökande veterinären ska enligt uppgift till SVT aldrig tidigare sett något liknande. Vare sig i verkligheten eller i litteraturen.
Länsstyrelsen, som tagit upp frågan om djurförbud, polisanmäler nu ägaren till hästarna. Ägaren kan komma att dömas för djurplågeri eller brott mot djurskyddslagen.
Jag kan verkligen inte förstå hur man kan behandla hästar eller djur över huvudtaget på det här viset. Jag blir så otroligt arg och ledsen på sama gång!
Dagens: Vill ha!
Schabrak är något jag redan har alldeles för mycket av, men ändå, visst kan man inte ha för mycket av dom? Haha! Hur som helst så har jag haft min allround sadel längst, så det betyder med andra ord att jag har flest schabrak till allround sadeln. Men jag är ju trots allt ett outfit freak så jag måste ju få ihop fler färger på dressyrschabrak! Just nu matchar jag ofta lindor med en tröja/ridbyxor och har ett svart ller ett vitt dressyr schabrak då jag väl rider med dressyrschabraken. Men jag har iallafall ett mörkblått, svart,två vita och ett lime grönt. Men behöver med andra ord fler! Haha :D
Våga använda rösten!
Något jag ofta lägger märke till är att många använder sig av handlingar istället för rösten. Och då när man berömmer hästen eller säger ifrån.
Tänk efter själva, att rycka i en rädd och uppstressad häst som man tycker gör fel, får det den att lyssna på dig? Jag tycker inte att det är okej iallafall, och nu säger jag inte att hästen inte ska ha respekt för sin ryttare, men det handlar inte bra om det, utan även att man själv respekterar hästen.
När Unni dummar sig ryter jag gärna till på henne för att visa för henne att det är inte rätt! Men det skadar henne inte på något sätt, eller hur? Att säga ifrån är bättre än att ta till med handlingar enligt mig, och särskiljt vid bestraffning om man nu kan kalla det för det. Det händer ofta att Unni inte lyssnar på mig, men dock i olika delar av ridningen, som tillexempel hoppning. Där sticker hon mer än gärna efter hindrerna. Så jag har rytit till på henne ordentligt några gånger, och hon stannar direkt. Hon blir helt paff. Men bättre det än att sitta och rycka i henne, eller hur? Man vill ju jobba med hästen och inte imot den.
Då man ska belöna hästen tycker jag att det är helt sjukt att folk bara klappar dom på halsen och thats it. När Unni och jag tillexempel tar ett dressyr pass så använder jag mig väldigt mycket av rösten, både för att hon ska gå fram lite extra för skänkeln och även för att berömma henne utan att störa i hennes mun tillexempel. För hur kul är det när hästen går som bäst och sen ska man klappa den med innerhanden på halsen t.ex. Då tappar hästen stödet och för att ge tillbaka det till den måste den bli störd i munnen. Och det är ju bara slöseri?
Jag tror att allt handlar om tonläget. Eller jag vet att det gör det! Skriker jag fram ett agresivt "BRA!!!", då skulle Unni bli helt paff och inte förstå vad hon gör fel, för då ryter jag till. Men har jag ett possetivt tonläge så ändras allting. Det är ju relativt självklart.
Jag brukar ju rida i ridhuset ofta, eller aa, 3-4 ggr i veckan nu för tiden då paddocken är fryst och det är mörkt ute. Och då ibland är det ju andra hästar och ryttare i ridhuset, men endast jag som berömmer med ord. Några berömmer inte över huvudtaget fören passet är klart, men sådant är jag inte alls mycket för. Hur ska då hästen veta då den är som bäst? När den går som jag vill? Unni håller sig i den formen jag berömmer henne i.
Men självklart så klappar jag henne på halsen också i mellan åt. Då finns även chanserna att hästen tar mer stöd på ytter, men sen kommer just det där igen. Att man måste ta tillbaka på inner handen också. Och hur mycket tror ni inte det stör hästen? Enligt mig och antagligen väldigt många hästmänniskor där ute som håller med mig, tycker att bettet ska vara så stilla som möjligt. Att såga ner en häst i form tillexempel tycker jag är hemskt! Och snacka om att förstöra hästens mun!?
Jag tycker att alla ni som häldre berömmer och straffar med handlingar ska testa att byta det till rösten i stället. Jag kan nästan lova att det kommer bli bättre!
Duktiga Unni som lyssnar på matte! :)
Tänk efter själva, att rycka i en rädd och uppstressad häst som man tycker gör fel, får det den att lyssna på dig? Jag tycker inte att det är okej iallafall, och nu säger jag inte att hästen inte ska ha respekt för sin ryttare, men det handlar inte bra om det, utan även att man själv respekterar hästen.
När Unni dummar sig ryter jag gärna till på henne för att visa för henne att det är inte rätt! Men det skadar henne inte på något sätt, eller hur? Att säga ifrån är bättre än att ta till med handlingar enligt mig, och särskiljt vid bestraffning om man nu kan kalla det för det. Det händer ofta att Unni inte lyssnar på mig, men dock i olika delar av ridningen, som tillexempel hoppning. Där sticker hon mer än gärna efter hindrerna. Så jag har rytit till på henne ordentligt några gånger, och hon stannar direkt. Hon blir helt paff. Men bättre det än att sitta och rycka i henne, eller hur? Man vill ju jobba med hästen och inte imot den.
Då man ska belöna hästen tycker jag att det är helt sjukt att folk bara klappar dom på halsen och thats it. När Unni och jag tillexempel tar ett dressyr pass så använder jag mig väldigt mycket av rösten, både för att hon ska gå fram lite extra för skänkeln och även för att berömma henne utan att störa i hennes mun tillexempel. För hur kul är det när hästen går som bäst och sen ska man klappa den med innerhanden på halsen t.ex. Då tappar hästen stödet och för att ge tillbaka det till den måste den bli störd i munnen. Och det är ju bara slöseri?
Jag tror att allt handlar om tonläget. Eller jag vet att det gör det! Skriker jag fram ett agresivt "BRA!!!", då skulle Unni bli helt paff och inte förstå vad hon gör fel, för då ryter jag till. Men har jag ett possetivt tonläge så ändras allting. Det är ju relativt självklart.
Jag brukar ju rida i ridhuset ofta, eller aa, 3-4 ggr i veckan nu för tiden då paddocken är fryst och det är mörkt ute. Och då ibland är det ju andra hästar och ryttare i ridhuset, men endast jag som berömmer med ord. Några berömmer inte över huvudtaget fören passet är klart, men sådant är jag inte alls mycket för. Hur ska då hästen veta då den är som bäst? När den går som jag vill? Unni håller sig i den formen jag berömmer henne i.
Men självklart så klappar jag henne på halsen också i mellan åt. Då finns även chanserna att hästen tar mer stöd på ytter, men sen kommer just det där igen. Att man måste ta tillbaka på inner handen också. Och hur mycket tror ni inte det stör hästen? Enligt mig och antagligen väldigt många hästmänniskor där ute som håller med mig, tycker att bettet ska vara så stilla som möjligt. Att såga ner en häst i form tillexempel tycker jag är hemskt! Och snacka om att förstöra hästens mun!?
Jag tycker att alla ni som häldre berömmer och straffar med handlingar ska testa att byta det till rösten i stället. Jag kan nästan lova att det kommer bli bättre!
Duktiga Unni som lyssnar på matte! :)
Skydd i hagen?
Angående skydd i hagen vet jag att det finns otroligt många olika åsikter!
Men det jag inte förstår med folk är när de tror att de har rätt i sin åsikt. Man har skydd i hagen av olika anledningar, inte bara för att man tycker det skulle vara snyggt eller så!
Men det jag inte förstår med folk är när de tror att de har rätt i sin åsikt. Man har skydd i hagen av olika anledningar, inte bara för att man tycker det skulle vara snyggt eller så!
Jag tycker att skydd är helt okej att ha på i hagen om hästen är en häst som man håller på att tränar upp för att sen tävla, eller om det är dåligt underlag, elaka häst kompisar i hagen, busig häst, klumpig häst eller helt enkelt dålig terräng i hagen.
Men jag tycker även att det är mycket beroende på vad det är för årstid också. På sommaren är risken mycket liten att de skulle hända lika mycket som på en vinter med mycket snö som döljer marken eller is på marken.
När det gäller boots så tycker jag snarare att det är otroligt bra att ha i hagen för hästen! Just för att det kan hända väldigt lätt att de trampar på sig själva m.m. Unni går med boots nu då deras underlag i hagen är i det sämsta skicket enligt mig! Och på det också harhon broddat på alla fyra benen. Vilket betyder att om hon skulle snubbla till i hagen på den dåliga marken och trampa på sig själv får hon sår, och tack vare broddar kan såren bli djupare m.m.
Så Unni har jag deffenitivt boots på i dom här tiderna!
Jag är väldigt imot dock de folk som säger att det är så onödigt med ditt och datt på hästarna. Då kanske man ska ta sig en tankeställare och fråga sig själv om man tror att hästen mår sämre av ett par skydd på sig i hagen? Skulle inte tro det. Eller hur? Det bidrar ju bara mer till att dom kan stoja och busa under mer säkerhet! Och om man nu tycker att något är onödigt eller annat,så kanske man ska tänka på att det antagligen finns där för en anledning. Jag har inte fula boots på Unni i hagen bara för att jag tycker det är kul, utan för att jag är otroligt rädd om henne. Jag vill inte att hon ska få någon skada tack vare broddar och dåligt underlag.
Bild lånad från google!
DressyrOnline
Dressyronline.se är en tävling där du kan tävla om fina priser. Det ända du behöver göra är att skicka in en film på din ritt. En domare kollar sedan på din ritt, och skriver protokoll som du sedan kan ladda ned. ditt resultat läggs upp på sidan! och så är det bara att hoppas att det är du som vinner en av de ärofyllda pokalerna!
Detta är tävlingen som alla kan vara med i! nu behöver du inte längre åka långa bilresor för att kunna tävla! Gammal som ung, rutinerad som nybörjare! Alla kan vara med!
I sverige är det rätt dåligt med tävlingar, men nu finns äntligen dressyronline.com!
Du kan tävla om:
* Etapp priser varje månad i respektive klass!
* Årets ridskoleryttare
* Årets ridskola
* Årets ridskolehäst
* Årets bästa ekipage respektive klass/klasser!
* Årets ritt m.m
Dressyronline.se skapar stora möjligheter för ridskoleryttare att ochså bli bedömda och få tävla om fina priser!
Vi är ochså den enda tävligen i sverige där du kan tävla online, genom att registrera en film!
Nu kan du alltså tävla på vanliga tävlingar, registrera ditt resultat på hippson, och skicka in din film till
dressyronline.se!
Större chans att vinna! billigare en vanligt!
Dom har gjort ett litet misstag bara... Hemsidan heter DressyrOnline.com, men på loggan står det .se. Haha.
Kommer du att delta i tävlingarna? Jag kommer defenetivt göra det någon dag! Rida iväg till ridhuset och dra igenom något lätt program! Hur coolt är inte det? Att kunna tävla Online. Jag kommer dock inte vara ute efter att vinna, utan att träna där.
Jag tycker att det här är en enorm chans för hästar och ryttare, och trots allt så går ju hästarna oftast bäst på hemmaplan!
Vem var King egentligen?
Jag tänkte att jag skulle berätta vem King egentligen var! Och vi börjar väl helt enkelt från början!
Jag letade efter en sommarhäst som jag skulle kunna ha över sommaren och arbeta med och även ha som sällskap eftersom jag flyttar Unni till mamma över sommaren. Och då en dag så fick jag ett chatt på fb från en tjej som hade häst i vårat stall förut, hon undrade om jag ville ha en liten shettis över sommaren som jag kunde få hålla på med, det var hennes kompis som ägde honom. Han hette King, var 21 år gammal, svart, helt okomplicerad och aldrig haft fång. Även väldigt snäll.
Och såklart ville jag ha hem honom så jag kunde köra honom och ha som sällskap till Unni. Det var ju helt självklart! Så vi bestämmde ett datum då vi sa att ponnyn skulle bli lämnad hos oss. Jag tog med mig min bästa vän till stallet den dagen så att jag inte skulle behöva vara själv när King kom.
När transporten sedan rullade upp på stallplanen så stod jag och min bästa vän väldigt förväntansfulla och ville gärna få se den lilla söta fina ponnyn. Men då ponnyn trädde ur transporten tappade vi båda hakan.
En liten ful vanvårdad (Förra ägarna kan säga vad dom vill men en sådan ovårdad ponny är vanvårdad) ponny stod nu i mina händer. Päls från flera år tillbaka på sig, ovårdad svans och man, hovar som var riktigt usla, väldigt skygg så fort man höll på med hans ansikte och man fick inte ens ta på hans öron... Vad skulle man säga när ägaren inte ens sagt sanningen till mig innan? Såklart ville jag inte ha honom nu längre, dom hade ju inte sagt sanningen och jag hade inte tiden eller pengarna, men inte kunde jag lämna tillbaka honom dit?
Jag och min kompis började klappa på honom och helt enkelt dra av pälsen från honom som han hade. Den satt ju som sagt inte ens fast utan var flera år gammal, bara en massa päls som inte blivit bortborstad. Han luktade ärligt talat apa och såg ut som stryk, man kunde inte göra något annat än att må dåligt när man såg honom. Men envis som jag är hade jag redan bestämmt mig, jag skulle hjälpa honom!
När vi fått bort massor av päls duschade jag honom, han var otroligt varm, det var ju när det började bli som varmast så en dusch njöt han helt enkelt av. Men hur mycket jag en schampoonerade honom så stank han fortfarande.
Men såfort vi var klara med det så gick vi ut på en prommenad med honom, för att han skulle få torka och för att han skulle få se sig om lite.
Redan efter att vi hade fått in honom i stallet kan jag även berätta att jag kännde ett enormt behov av att hjälpa honom, och jag skulle aldrig ge upp, och det skulle inte heller spela någon roll hur lång tid det skulle ta, hur gammal han nu än var eller hur han betedde sig. Jag fick ett behov av att beskydda honom från människor som inte skulle bry sig om honom på något sätt.
Sommaren fortsatte gå och daglig visitering, borstning, pälsborttagning skedde, jag fortsatte att duscha honom ofta för att han skulle få bort den äckliga doften och körde honom även några dagar i veckan, väldigt lugnt. Till en början travade vi bara men så småning om sp började vi att trava lite också.
Jag letade efter en sommarhäst som jag skulle kunna ha över sommaren och arbeta med och även ha som sällskap eftersom jag flyttar Unni till mamma över sommaren. Och då en dag så fick jag ett chatt på fb från en tjej som hade häst i vårat stall förut, hon undrade om jag ville ha en liten shettis över sommaren som jag kunde få hålla på med, det var hennes kompis som ägde honom. Han hette King, var 21 år gammal, svart, helt okomplicerad och aldrig haft fång. Även väldigt snäll.
Och såklart ville jag ha hem honom så jag kunde köra honom och ha som sällskap till Unni. Det var ju helt självklart! Så vi bestämmde ett datum då vi sa att ponnyn skulle bli lämnad hos oss. Jag tog med mig min bästa vän till stallet den dagen så att jag inte skulle behöva vara själv när King kom.
När transporten sedan rullade upp på stallplanen så stod jag och min bästa vän väldigt förväntansfulla och ville gärna få se den lilla söta fina ponnyn. Men då ponnyn trädde ur transporten tappade vi båda hakan.
En liten ful vanvårdad (Förra ägarna kan säga vad dom vill men en sådan ovårdad ponny är vanvårdad) ponny stod nu i mina händer. Päls från flera år tillbaka på sig, ovårdad svans och man, hovar som var riktigt usla, väldigt skygg så fort man höll på med hans ansikte och man fick inte ens ta på hans öron... Vad skulle man säga när ägaren inte ens sagt sanningen till mig innan? Såklart ville jag inte ha honom nu längre, dom hade ju inte sagt sanningen och jag hade inte tiden eller pengarna, men inte kunde jag lämna tillbaka honom dit?
Jag och min kompis började klappa på honom och helt enkelt dra av pälsen från honom som han hade. Den satt ju som sagt inte ens fast utan var flera år gammal, bara en massa päls som inte blivit bortborstad. Han luktade ärligt talat apa och såg ut som stryk, man kunde inte göra något annat än att må dåligt när man såg honom. Men envis som jag är hade jag redan bestämmt mig, jag skulle hjälpa honom!
När vi fått bort massor av päls duschade jag honom, han var otroligt varm, det var ju när det började bli som varmast så en dusch njöt han helt enkelt av. Men hur mycket jag en schampoonerade honom så stank han fortfarande.
Men såfort vi var klara med det så gick vi ut på en prommenad med honom, för att han skulle få torka och för att han skulle få se sig om lite.
Redan efter att vi hade fått in honom i stallet kan jag även berätta att jag kännde ett enormt behov av att hjälpa honom, och jag skulle aldrig ge upp, och det skulle inte heller spela någon roll hur lång tid det skulle ta, hur gammal han nu än var eller hur han betedde sig. Jag fick ett behov av att beskydda honom från människor som inte skulle bry sig om honom på något sätt.
Sommaren fortsatte gå och daglig visitering, borstning, pälsborttagning skedde, jag fortsatte att duscha honom ofta för att han skulle få bort den äckliga doften och körde honom även några dagar i veckan, väldigt lugnt. Till en början travade vi bara men så småning om sp började vi att trava lite också.
Efter två månader så var han som vilken häst som helst. Han var pigg som en tio åring, man skulle aldrig kunnat chansa på att han faktiskt var 21 år. Han var som en frisk och kry tävlings ponny faktiskt. Jag köpte även hem en massa söta små prylar till honom, som fleece täcke, rosetter, lindor. Ja, allt sådant. Allt var även i blått. Min favorit färg är blå och Svart och blå är ju perfekt tillsammans! Så King fick ha blå utrustning!
Jag och King kom bara närmre och närmre varandra och nu då han mådde bra psykiskt och fysiskt så började jag planera att vi skulle flytta till mamma. Jag ville inte ställa in honom i en transport innan eftersom han inte mådde bra, han hade otroligt lång päls så han svettades ju innan otroligt mycket. Jag skulle aldrig göra något sådant mot en häst! Så jag valde helt enkelt att stanna kvar hemma i ullbro för att fräscha upp honom och få honom mer frisk och kry.
Under den tiden gick Unni själv med honom i en stor sommarhage eftersom de andra hästarna inte var ett dugg snälla imot honom, och med andra ord blev Unni och King väldigt bra vänner och gick alltid tätt intill varandra och busade lite då och då. Men mest så var dom bara lugna och lullade runt i hagen tillsammans.
Tiden fortsatte gå och det dröjde inte lång tid fören vi flyttade iväg till mamma. Där var betet väldigt bra, mycket bra gräs. Men destu oroligare blev jag över King. Dom sa att han aldrig haft fång, men det verkade ju inte som om dom haft så bra koll på honom innan så jag litade inte på det. Och det är ju trots allt inte bra för en häst oavsett storlek att vara tjock. Så de som säger att det hör till en shettis att vara tjock kan jag bara säga att jag tycker det är hemskt! Tänk er själva att vara kraftigt överviktig. Det är lika dåligt för hästar som det är för människor. Men jag köpte en munkorg med ett hål i så att han skulle få in gräs i den och äta mindre, men den fattade han tyvär inte alls hur den funkade, haha. Så han fick ha munkorg varje morgon tills jag tog in honom vilket brukade vara runt tolv. Han gick väl med andra ord med munkorg fyra-fem timmar om dagen. Sen fick han gå utan efter vi hade kört och över natten tills nästa morgon.
Hans ägare var förbi och hälsade på, men sa ingenting om hur mycket jag fixat med honom och man verkligen kunde se skillnade på hur han mådde. Men ånej, inte ett ord om det. Jag misstänker starkt att hon inte hade mage till att säga något heller. Jag hoppas ärligt talat att hon mpdde lite dåligt över att förstå hur dåligt han haft innan med sin hälsa och psyke. Men sa som sagt inget. Hennes barn fick skritta runt lite på honom och sen åkte dom igen.
Allting fortsatte så och vi fortsatte att komma närmare och närmare varandra. Och mer och mer började jag tänka på att snart skulle jag inte kunna ha kvar honom och då skulle ägaren ta tillbaka honom, vilket betydde att han ennu en gång skulle åka tillbaka dit där han levde i skuggan. Bara den tanken fick mig verkligen att må så dåligt innombords så ord gick inte ens att förklara det.
Nu började vi packa ihop vårt pick och pack och begav oss tillbaka till Ullbro, det var väl ungefär två veckor tills han skulle tillbaka. Men då pratade jag även med ägaren och fick reda på att hon ville sälja honom eller ge bort honom. Och då gärna till mig. Men jag hade ju inte någon chans att ha honom hos mig alls. Men jag sa att jag självklart skulle kunna hjälpa till att försöka hitta ett bra hem till honom.
Men efter den veckan så var det inte lång tid, och nu fanns även en ny ägare till honom. Det var inte alls många dagar kvar tills han skulle försvinna ifrån mig för alltid. Jag körde honom nu nästan varje dag, han var uppmusklad i rygg, ben, rumpa och hals och orkade mycket mer. Han hade även en väldigt bra kondis!
När det endast var en dag kvar tills han skulle flytta duschade jag honom och gjorde honom extra fin för att hans nya ägare skulle tycka att uppsynen av honom skulle bli ännu roligare. Och såklart gör man hästen fin innan den ska flytta till ett nytt hem. Dock gjorde det ont innom mig på något sätt. Och just rädslan att han skulle få lika jobbigt och plågsamt som innan gjorde att jag helt klart inte mådde bra innom mig!
Lina, en tjej i stallet erbjöd sig samma dag att fota mig och King tillsammans, och självklart ville jag det. Några sista bilder på oss två skulle ju göra att jag alltid skulle ha mer underbara minnen ifrån den här lilla underbara pojken som jag tog hand om.
Vad jag vet nu så bor King i borås och går på lösdrivt med ett gammalt fjordsto.
Att han går på lösdrivt är otroligt bra, han är nämligen känslig för damm och får lätt hosta.
Tyvär har jag inge kontakt med hans nuvarande ägare. Men ska försöka få tag på deras e-mejl adress och slänga iväg ett mejl och fråga hur han mår och hur det går tänkte jag.
Saknar honom som tusan!
Är otroligt glad över att jag fick hjälpa en sådan snäll och underbar ponny!
Är otroligt glad över att jag fick hjälpa en sådan snäll och underbar ponny!
..!
Inget stall imorgon antar jag....
Eftersom jag varit så otroligt sjuk idag så kommer jag antagligen inte kunna ta hand om Unni och Hebbe imorgon heller... Eller jag kommer antagligen inte få det av mamma. Hon vill nog att jag ska vara hemma och vara frisk. Så jag ska prata med Sandra och se om hon kanske kan ta hand om Unni och Hebbe imorgon också.
Tydligen så hade dom stuckit ur hagen idag igen... Bus hästarna -.-<3 Men nu går dom iallafall i paddocken. Lika bra det kanske. Haha! Omöjligt att dom kommer igenom det staketet iallafall, om dom inte får vingar och flyger över det? Hur som helst så tror jag som sagt att det är det bästa också. underlaget där inne är även bättre än i hagen. Inte lika dålig mark utan den är jämn och fin i paddocken, och det är just tack vare att ingen har kunnat rida där inne.
Saknar sötnosarna!<3
Jätte sjuk!
Under natten har jag blivit riktigt sjuk kan jag tala om! Vid halv två inatt vaknade jag och kännde att jag behövde spy. Men jag hatar att spy! Det är det äckligaste jag vet och får tårar i ögonen, skakar m.m. Efter ett tag somnade jag om men vaknade igen och behövde kräkas. Jag ignorerade det och låg bara. Sen runt halv sju satte jag mig upp i sängen och helt plötsligt så kräks jag som en fontän, mitt i sängen på täcket. Och jag mådde så otroligt dåligt så jag ringde till mamma och berättade. Nu är täcket i tvättmaskinen och mamma har ringt till skolan och sjuk anmält mig. Men det är inte nog ädär. Jag har kräkts vatten hela förmiddagen och jag skakar och fryser så mycket så jag skulle gå och duscha, men efter kanske fem minuter så känner jag den så kallade 'svim känslan'. Alla som har svimmat någon gång vet vad jag snackar om! Så jag satte mig på huk och stängde av vattnet och ville bara försöka få bort det, men det gick inte, så jag kröp mer eller mindre ut ur duschen och svimmade på badrums mattan. När jag vaknade upp några sekunder senare drog jag på mig min onePiece och kännde redan då svimmkänslan igen. Så skyndade mig till rummet och la mig på sängen. Jag kunde typ inte röra mig, jag bara låg där och kännde mig nästan helt borta. Nu sedan dess har jag bara legat i sängen och kollat på skräckfilmer typ. Det är helt klart mina favorit filmer! Haha.
Jag messade även Sandra i morse och hon skulle ta hand om Unni och Hebbe åt mig. Snäll som hon är!
Jag tänkte att jag skulle försöka ta mig upp snart iallafall, testa iallafall.
Jag messade även Sandra i morse och hon skulle ta hand om Unni och Hebbe åt mig. Snäll som hon är!
Jag tänkte att jag skulle försöka ta mig upp snart iallafall, testa iallafall.
Unni 23/01-12
Idag red jag och Unni ennu en dag till ridhuset själva. Och idag hade jag tänkt att träna väldigt mycket på hennes svåra galopp som hon helt enkelt vägrar fatta. Jag har till och med slängt upp min tränare på henne och inte ens hon får fram galoppen. Men ibland efter hinder får jag fram den. Hur som helst så kom en tjej in med sin häst då jag hade varit där ett tag, hon knackade inte ens så Unni flög eftersom hon inte hann se att hästen kommit, inte jag heller för den delen så jag höll i princip på att ramla av, tjejen sa inte ens förlåt. Så jag blev ju lite smått irreterad. Men hon skulle hur som helst longera sin häst så halva ridhuset togs upp av henne, så istället så arbetade jag bara på volt i båda varven. Unni var riktigt fin och jag tänkte mest på min sits som också den var på topp, vi har ju spegel i ridhuset så jag kunde rätta till mig hela tiden då det behövdes. Då efter att tjejen och hästen gick iväg så kunde jag utnyttja hela ridhuset, hon var lika mjuk och fin hela tiden och bärde upp sig väldigt fint. Och en oxer på kanske 75 cm stod inne och kunde ju inte låta bli så jag styrde mot det och skulle hoppa, men Unni vägrade. Det är absolut inte likt henne! Men vi testade igen, samma sak. Hon vägrade. Vi testade ennu en gång och hon vägrade. Så då sa jag ifrån och sen kom vi igen och då hoppade hon, eller mer flög kan jag ju säga! Mycket berömm fick hon och behövde ju självklart komma en gång till på hindret tack vare att hon varit så osäker på det, ennu en gång vägrade hon så jag styrde igen och då flög hon ennu en gång. Hon hoppade ju på tok för högt för att det just var ett så litet hinder. Men kul var det! Sen fortsatte vi och började galoppera och trava av. Sen när jag satte på ländtäcket på henne och en jacka på mig för att rida hemmåt kom en liten urgullig ponny. Det är en gråskimmel som är korsning mellan shettis och arab. Ur söt! Men hur som helst så började dom hoppa för fullt. Så vi började rida hemmåt och Unni var jätte lugn och helt slut!
Nöjd häst och ryttare!
Nöjd häst och ryttare!
Är inte förvånad.
Haha! Ennu en dag har gått och ja, vi glömde att hämta ut kläderna igår som vi beställt hem.
Men idag ska jag och mamma åka in till stan och handla efter dom vart iväg och åkt skidor,
Och då, ska hon ta vi hämta hem mina kläder också. Fattar inte hur man kan vara så otroligt glömsk
Och då, ska hon ta vi hämta hem mina kläder också. Fattar inte hur man kan vara så otroligt glömsk
och glömma dom ennu en dag, haha!
Men är inte i något större behov av dom just nu då det är så kallt! Men vill ju ändå
Men är inte i något större behov av dom just nu då det är så kallt! Men vill ju ändå
självklart ha hem dom så snabbt som möjligt!:D
Helt randome bild från förra året när vi var på promenad. Glas halt var det kan jag tala om! Haha.
Inget stall för min del idag...
Idag så ska jag inte ut till Unni. Även fast jag verkligen skulle vilja det!
Men det är nämligen stallhelg, vilket betyder att det är en som fixar alla hästar idag, dock inte ridningen, men all stall skötsel.
Unni får med andra ord vila idag. Som pricken över i:et från havla boxvilan hon fick igår!
Hoppas dock att dom får vara ute länge ikväll! :)
Unni 14/01-12
Idag red jag ut med den nya tjejen i stallet, vi red Nina-rundan och red faktist förbi hennes mormor, så vi stannade där och blev lite fotograferade utanför hennes hus och så självklart skickade hennes mormor ut bullar till oss. Haha. Hästarna fick lite knäckebröd och socker dom, sen red vi iväg, både nöjda ryttare och nöjda hästar.
Då stannade vi vid ängen och arbetade lite. Det började blåsa något förskräckligt så det blev inte så mycket krav på Unni, ville inte att det skulle bli fel bara för att hon skulle stressa upp sig eller något tack vare vinden. Men helt sjukt vad fin hon har börjat bli i hennes höger varv nu! Det är hennes svåra och stela varv, men det märktes verkligen inte idag! Hon känndes otroligt fin. I galoppen blev det svårare. Till en början var hon otroligt fin men sen så spårade det ut lite. Men det var mesta dels mitt fel. Min arm gjorde så otroligt ont igen så kunde inte göra något annat än att avbryta. Jag travade av och sen red vi hem. Men jag red runt stallet lite och skrittade av lite extra eftersom det inte blivit någon vidare avskrittning. Sen var både jag och Unni nöjda för dagen. Och klockan var runt 2 typ. Och då lät vi hästarna stå inne faktist, och då bara för att få äta och vila. Vilket jag tror att Unni kanske behöver också!
Men smärtade lite eftersom jag är otroligt nogrann med att hästar ska vara ute så mycket som möjligt. Men hur som helst. Tror att det är bra om hon får vara inne och vila sig lite. Imorgon blir det nya friska tag! Om jag kommer ut till stallet vill säga :/
Men smärtade lite eftersom jag är otroligt nogrann med att hästar ska vara ute så mycket som möjligt. Men hur som helst. Tror att det är bra om hon får vara inne och vila sig lite. Imorgon blir det nya friska tag! Om jag kommer ut till stallet vill säga :/
Visste att dagen var för bra för att vara sann!
Jag visste att dagen var på tok för underbar för att den skulle vara sann! Och särskilljt just för att den här dagen är mening för att bli en oturs dag, men kan ännu inte sätta fingret på om det är otur eller faktist möjlighet till bättre saker och mer tur?
Hur som helst så fick jag ett SMS av min ridlärare då jag var på bio. Och när jag sen läste det såg jag till min stora förvåning att lektionerna tyvär kommer att sluta. Jag uppfattade inte riktigt helt varför men det spelar inte heller någon större roll. Jag vet att hon har det tillräckligt stressat ändå! Och hon ska snart resa utomlands och vara borta tills i februari någon gång. Hon sa att om jag ville ha lektioner kunde vi bestämma någon dag då och då när jag kunde komma, men vi kan inte ha bestämd tid och datum. Dock tror jag att jag kanske kommer vilja ha något sista pass och då privat eller med Lina som också ridit lektionen med mig. Men då ska jag nog helt enkelt tacka för mig och Unni. Antagligen kommer det att bli någon liten pressent också som tack för allt. Har uppskattat lektionerna otroligt mycket! Men kommer inte orka krångla så ska nog därför leta efter en ny tränare. Men den här gången någon som är helt inriktad på dressyr antar jag! Men hur som helst... Jag kan inte sätta fingret på om det är tur eller otur ennu. Men jag tror att det så småning om kommer att visa sig! :)
Hur som helst så fick jag ett SMS av min ridlärare då jag var på bio. Och när jag sen läste det såg jag till min stora förvåning att lektionerna tyvär kommer att sluta. Jag uppfattade inte riktigt helt varför men det spelar inte heller någon större roll. Jag vet att hon har det tillräckligt stressat ändå! Och hon ska snart resa utomlands och vara borta tills i februari någon gång. Hon sa att om jag ville ha lektioner kunde vi bestämma någon dag då och då när jag kunde komma, men vi kan inte ha bestämd tid och datum. Dock tror jag att jag kanske kommer vilja ha något sista pass och då privat eller med Lina som också ridit lektionen med mig. Men då ska jag nog helt enkelt tacka för mig och Unni. Antagligen kommer det att bli någon liten pressent också som tack för allt. Har uppskattat lektionerna otroligt mycket! Men kommer inte orka krångla så ska nog därför leta efter en ny tränare. Men den här gången någon som är helt inriktad på dressyr antar jag! Men hur som helst... Jag kan inte sätta fingret på om det är tur eller otur ennu. Men jag tror att det så småning om kommer att visa sig! :)
Tur på otursdagen?
Idag hade jag och Unni ett så sjukt lyckat ridpass! Helt sjukt vad underbart det var!
Och det sjuka var att vi skrittade bara till en början. Och då skrittade vi hela gala ko rundan som är väldigt lång faktiskt. Men sen när vi skulle börja bege oss hemmåt så red vi förbi ängen, och tänkte att eftersom Unni inte ansträngt sig alls så kunde jag ju rida henne där, åtminstone så hon blev svettig.
Och herre gud vad fin hon var! Jag vet ju faktiskt också att Unni blir destu finare ju längre tid man skrittar fram henne. Och herre min skapare vad jag blev stolt över min ängel! Hon gick i den mest finaste och bästa formen man kan tänka sig! Och om vi fortsätter så här kan jag lugnt säga att Unni kommer bli ett hot på tävlingsbanorna!
Men får hoppas att det håller i sig så att vi kan forsätta träna såhär bra! Blev riktigt stolt över min pärla idag!
Är så otroligt stolt över Unni och kan inte beskriva med ord hur otroligt lycklig jag är över att det blev just vi<3
Och det sjuka var att vi skrittade bara till en början. Och då skrittade vi hela gala ko rundan som är väldigt lång faktiskt. Men sen när vi skulle börja bege oss hemmåt så red vi förbi ängen, och tänkte att eftersom Unni inte ansträngt sig alls så kunde jag ju rida henne där, åtminstone så hon blev svettig.
Och herre gud vad fin hon var! Jag vet ju faktiskt också att Unni blir destu finare ju längre tid man skrittar fram henne. Och herre min skapare vad jag blev stolt över min ängel! Hon gick i den mest finaste och bästa formen man kan tänka sig! Och om vi fortsätter så här kan jag lugnt säga att Unni kommer bli ett hot på tävlingsbanorna!
Men får hoppas att det håller i sig så att vi kan forsätta träna såhär bra! Blev riktigt stolt över min pärla idag!
Är så otroligt stolt över Unni och kan inte beskriva med ord hur otroligt lycklig jag är över att det blev just vi<3
Dagens Outfit!
Boots - Vanliga gummi från Granngården.
Lindor - Röda av märket BR köpt på stockholm horse show.
Ländtäcke - Brun, grått showmaster som är fodrat. Köpt på hööks.
Padd - Okänt.
Schabrak - Blått Agria schabrak.
Sadel - En Allround i märket Globus.
Träns - Achen träns med lackad nosgrimma i märket Cladidge House. Köpt på hööks.
Pannband - Äkta svarowski pärlog i guld färg.
Lindor - Röda av märket BR köpt på stockholm horse show.
Ländtäcke - Brun, grått showmaster som är fodrat. Köpt på hööks.
Padd - Okänt.
Schabrak - Blått Agria schabrak.
Sadel - En Allround i märket Globus.
Träns - Achen träns med lackad nosgrimma i märket Cladidge House. Köpt på hööks.
Pannband - Äkta svarowski pärlog i guld färg.
Unni 12/01-12
Idag så åkte jag med Sandra till stallet då klockan var runt 7/kvart över 7. Då morgonfodrade vi och tog ut hästarna men lät Unni och Sacke stå kvar inne.
Vi började sen att mocka åt våra hästar och när allt var klart fixade vi även i ordning dom och red iväg under spö regn till ridhuset.
Vi började sen att mocka åt våra hästar och när allt var klart fixade vi även i ordning dom och red iväg under spö regn till ridhuset.
Väl i ridhuset var Unni kanske fin! Men hon känndes lite trött, hon ville inte alls riktigt trava då jag ville m.m. Inte likt henne alls! Men sen när vi jobbat igenom lite i trav och galopp hoppade vi lite, och strävade efter att hon verkligen skulle lyfta med ryggen! Vilket hon gjorde också! Hon hoppade för det mesta höga och stora hopp över de små hindrerna som stod där inne. (Max 70cm)
Hon höll sig till och med lugn och fin i galoppen, inte heller vanligt! Brukar krävas mycket för att samla ihop henne efter hindrerna. Så dagens ridpass blev lite över förväntan! Men ska hålla koll på det där med att hon inte riktigt ville ta gångarterna till en början! Dock så tar hon alltid mina hjälper till att skifta gångarter ute när vi rider, så antagligen var det något annat som det handlade om! Imorgon ska vi iallafall ut på en sväng i skogen. Det behöver vi!:)
Hon höll sig till och med lugn och fin i galoppen, inte heller vanligt! Brukar krävas mycket för att samla ihop henne efter hindrerna. Så dagens ridpass blev lite över förväntan! Men ska hålla koll på det där med att hon inte riktigt ville ta gångarterna till en början! Dock så tar hon alltid mina hjälper till att skifta gångarter ute när vi rider, så antagligen var det något annat som det handlade om! Imorgon ska vi iallafall ut på en sväng i skogen. Det behöver vi!:)
Haha, hittade en gammal ful bild sen i sommras när vi hoppar små hinder :P Eftersom jag inte hade några från idag!:)
Träningen inställd... Igen....
Varför är jag inte förvånad över att min lektion är inställd ikväll igen? Jo, för att den varit det fyra gånger på raken nu... Och alltid i sista sekunden. Och det här har tyvär hänt förut.
Och min syster tyckte faktist att jag kanske borde byta tränare. Jag skulle ju kunna få någon bättre innom dressyren. Min tränare är ju tävlingsryttare i hoppning, hon hoppar väldigt höga klasser m.m. Hon utbildar sig även just nu till just ridlärare. Men måste säga också att jag inte vill byta! Jag gillar min tränare jätte mycket! Hon är alltid glad och possetiv och hjälper mig och Unni på ett väldigt bra sätt. Men tyvär så kommer hon inte kunna hjälpa mig att nå så långt innom dressyren. Men hoppas på att allting blir som vanligt snart! För samtidigt så behöver jag och Unni lektionerna! Vår träning går bättre av att just få ta ett hårdpass i veckan. Så nästa vecka hoppas jag att lektionen verkligen är!
Men jag fick göra det bästa av situationen och red iväg och hoppade i ridhuset! Det stod redan en bana uppbyggd där så höjde och sänkte lite. Banan var gjord av en kombination, ett litet sockerbits hinder och sen två räcken med lite små dekorationer under. Unni hoppade och tyckte att det var jätte kul! Dock blev hon ju tok het! Skulle nästan vilja hoppa, hoppa, hoppa, hoppa, bara för att hon ska tycka att det inte är så mycket grejer att bli helt överhetsad över! Haha!
Hur som helst har jag bestämmt mig för en grej! Och det är att det ska finnas minst två dagar med ren hoppning på schemat och sen två dagar med markarbete och dressyr. Sen en dag vila och en dag uteritt. Men självklart så är det som en uteritt för att komma till ridhuset och till ängen också. Så tro inte att Unni inte kommer få röra sig i naturen. Haha. Är otroligt noga med att träningen blir varierad!
Men så har jag tänkt mig nu iallafall!
Kanske kan jag ta och vara med på någon liten hopptävling sen? Måste bara få Unni att vara lite lugnare vid hindrerna, smidigare i svängarna, och ha lite mer koll på benen och höja ryggen mer! Över några få hinder idag så blev jag riktigt förvånad faktist! Unni höjde så bra på ryggen att jag höll på att skjutas upp i taket! Inte riktigt, men nästan, haha!
Och min syster tyckte faktist att jag kanske borde byta tränare. Jag skulle ju kunna få någon bättre innom dressyren. Min tränare är ju tävlingsryttare i hoppning, hon hoppar väldigt höga klasser m.m. Hon utbildar sig även just nu till just ridlärare. Men måste säga också att jag inte vill byta! Jag gillar min tränare jätte mycket! Hon är alltid glad och possetiv och hjälper mig och Unni på ett väldigt bra sätt. Men tyvär så kommer hon inte kunna hjälpa mig att nå så långt innom dressyren. Men hoppas på att allting blir som vanligt snart! För samtidigt så behöver jag och Unni lektionerna! Vår träning går bättre av att just få ta ett hårdpass i veckan. Så nästa vecka hoppas jag att lektionen verkligen är!
Men jag fick göra det bästa av situationen och red iväg och hoppade i ridhuset! Det stod redan en bana uppbyggd där så höjde och sänkte lite. Banan var gjord av en kombination, ett litet sockerbits hinder och sen två räcken med lite små dekorationer under. Unni hoppade och tyckte att det var jätte kul! Dock blev hon ju tok het! Skulle nästan vilja hoppa, hoppa, hoppa, hoppa, bara för att hon ska tycka att det inte är så mycket grejer att bli helt överhetsad över! Haha!
Hur som helst har jag bestämmt mig för en grej! Och det är att det ska finnas minst två dagar med ren hoppning på schemat och sen två dagar med markarbete och dressyr. Sen en dag vila och en dag uteritt. Men självklart så är det som en uteritt för att komma till ridhuset och till ängen också. Så tro inte att Unni inte kommer få röra sig i naturen. Haha. Är otroligt noga med att träningen blir varierad!
Men så har jag tänkt mig nu iallafall!
Kanske kan jag ta och vara med på någon liten hopptävling sen? Måste bara få Unni att vara lite lugnare vid hindrerna, smidigare i svängarna, och ha lite mer koll på benen och höja ryggen mer! Över några få hinder idag så blev jag riktigt förvånad faktist! Unni höjde så bra på ryggen att jag höll på att skjutas upp i taket! Inte riktigt, men nästan, haha!
Eventuellt hittat stallplats!:D
Nu kan jag tala om för er mina vänner!!! Att jag kanske har hittat stallplats!:D
Och det underbara är att det här stallet ligger ungefär där jag bor nu hos mamma! Ännu bättre ju!
Stallet är för fem hästar, och box platsen är ledig från den första februari. Och det var väldigt mycket saker som ingick i priset, där bland annat strö, betfor, grov foder, miniraler, havre (Unni ska INTE få havre! Vill inte ens veta hur pigg hon kommer bli då!), in och ut-släpp på vardagar, fodring av grovfoder tre gånger om dagen.
Och det var även skritt avstånd till ridhus, och en paddock en bit ifrån där det var gummiflis som underlg så det går även att rida där då det är minusgrader! Kan det bli bättre?!
Och JA! Det kan det konstigt nog?!
Man får även tillgång till en transport, spolspilta, stall med högt i tak som är luftigt ( Bra för min allergi!), bra ridvägar och även sommarbete! Dock tror jag att jag kommer ta hem Unni till mamma över sommaren, och då kanske jag kan ha dom där en begränsad tid just för att jag inte vet hur länge betet räcker hos mamma om jag vill ha sommarhäst ;)
Här är bilden som var med i annonsen. Kanske inte det finaste? Men jag tycker att det ser riktigt mysigt ut faktist! Och hoppas även verkligen att jag kommer kunna ställa Unni där!
Dock kan jag ju skvallra om att månads kostnaden var ganska så 'saftig'. Men med tanke på allt som ingår så är det ju inte så mycket, slipper t.ex köpa både spån, hö och foder själv.
Så det kan nog inte bli bättre. Jag ska prata med mamma direkt då hon kommer hem från jobbet imorgon. Eller så ringer jag henne imorgon, antagligen kommer jag göra det tack vare att jag inte kommer kunna låta bli! Haha, men vill verkligen flytta Unni! Jag längtar efter den där känslan att verkligen få komma till en plats där jag trivs. och där jag har Unni nu kan jag erkänna rakt ut att jag inte trivs. Skulle någon fråga mig i stallet skulle jag även kunna säga att jag inte trivs faktist. Ingenting jag tänkte gå och dölja längre. Det har jag gjort alldeles för länge nu ändå! Jag har helt enkelt dolt allting bakom ett glatt leénde. Den ända som har sett igenom det är min bästa vän i stallet. Tacka Gud för att hon finns för mig <3
Och det underbara är att det här stallet ligger ungefär där jag bor nu hos mamma! Ännu bättre ju!
Stallet är för fem hästar, och box platsen är ledig från den första februari. Och det var väldigt mycket saker som ingick i priset, där bland annat strö, betfor, grov foder, miniraler, havre (Unni ska INTE få havre! Vill inte ens veta hur pigg hon kommer bli då!), in och ut-släpp på vardagar, fodring av grovfoder tre gånger om dagen.
Och det var även skritt avstånd till ridhus, och en paddock en bit ifrån där det var gummiflis som underlg så det går även att rida där då det är minusgrader! Kan det bli bättre?!
Och JA! Det kan det konstigt nog?!
Man får även tillgång till en transport, spolspilta, stall med högt i tak som är luftigt ( Bra för min allergi!), bra ridvägar och även sommarbete! Dock tror jag att jag kommer ta hem Unni till mamma över sommaren, och då kanske jag kan ha dom där en begränsad tid just för att jag inte vet hur länge betet räcker hos mamma om jag vill ha sommarhäst ;)
Här är bilden som var med i annonsen. Kanske inte det finaste? Men jag tycker att det ser riktigt mysigt ut faktist! Och hoppas även verkligen att jag kommer kunna ställa Unni där!
Dock kan jag ju skvallra om att månads kostnaden var ganska så 'saftig'. Men med tanke på allt som ingår så är det ju inte så mycket, slipper t.ex köpa både spån, hö och foder själv.
Så det kan nog inte bli bättre. Jag ska prata med mamma direkt då hon kommer hem från jobbet imorgon. Eller så ringer jag henne imorgon, antagligen kommer jag göra det tack vare att jag inte kommer kunna låta bli! Haha, men vill verkligen flytta Unni! Jag längtar efter den där känslan att verkligen få komma till en plats där jag trivs. och där jag har Unni nu kan jag erkänna rakt ut att jag inte trivs. Skulle någon fråga mig i stallet skulle jag även kunna säga att jag inte trivs faktist. Ingenting jag tänkte gå och dölja längre. Det har jag gjort alldeles för länge nu ändå! Jag har helt enkelt dolt allting bakom ett glatt leénde. Den ända som har sett igenom det är min bästa vän i stallet. Tacka Gud för att hon finns för mig <3
Har ni någonsin tänkt på det här?
Har ni någonsin tänkt på hur otroligt mycket som rör sig i våra hjärnor när vi rider?
" Hälar upp, möt hand och skänkel, distansen, kortare tygel, upp med blicken, avstånd, luta dig bakåt, tyngen i magen, in med tårna, upp med tummarna, rak linje, mer skänkel i inner, mer tygel i ytter, led lite som hjälp, men upp med blicken!, inte så, vi försöker något annat, sträck på dig " Allt det finns i våra hjärnor, och då är det bara under en otroligt kort stund tills vi börjar med nästa övning, där det kanske är dubbelt så många tankar ivåra huvuden?
Nästa fråga, vad är vi ryttare mest rädda för i vår sport?
Rädslan för att ramla av....? Eller rädslan för att aldrig mer få komma upp i sadeln igen....?
Bara framtiden kan bestämma vad som kommer hända efter att vi faller, och trots att vi får uppleva rädslan då vi väl faller, så har vi alltid modet till att sätta oss upp i sadeln och försöka igen. Vi låter ingenting hindra oss!
Har ni någonsin tänkt på vilket otroligt mod vi ryttare faktist har?
" Hälar upp, möt hand och skänkel, distansen, kortare tygel, upp med blicken, avstånd, luta dig bakåt, tyngen i magen, in med tårna, upp med tummarna, rak linje, mer skänkel i inner, mer tygel i ytter, led lite som hjälp, men upp med blicken!, inte så, vi försöker något annat, sträck på dig " Allt det finns i våra hjärnor, och då är det bara under en otroligt kort stund tills vi börjar med nästa övning, där det kanske är dubbelt så många tankar ivåra huvuden?
Nästa fråga, vad är vi ryttare mest rädda för i vår sport?
Rädslan för att ramla av....? Eller rädslan för att aldrig mer få komma upp i sadeln igen....?
Bara framtiden kan bestämma vad som kommer hända efter att vi faller, och trots att vi får uppleva rädslan då vi väl faller, så har vi alltid modet till att sätta oss upp i sadeln och försöka igen. Vi låter ingenting hindra oss!
Har ni någonsin tänkt på vilket otroligt mod vi ryttare faktist har?
Bilder del 2!
Nu kommer nästa inlägg med bilder. Vet inte om det eventuellt kommer en tredje del, men det får ju helt klart visa sig ifall det blir några bra bilder över!:)
Veckans Schema!
Dagens: Vill ha!
Dagens vill ha är dom här två plaggen! Som jag även har beställt hem för någon vecka sen. Lite mer än en vecka. Och som en annan läsare berättade innan så brukar det ta 1 till 2 veckor tills de kommer. Så jag hoppas att de kommer snart, gärna idag då också med tanke på att jag inte orkar vänta längre! Haha! Plus att jag skulle vilja ha det på ridlektionen ikväll, men det kommer det ju inte bli av med iallafall. Haha!
Aja, det här är vad jag verkligen skulle vilja ha idag, men men lite tur kommer det hem den här veckan iallafall!:)
Finns på två bloggar!
Nu kan ju jag berätta för alla er läsare att jag finns på två bloggar, den här bloggen är mer som ett ställe där jag skriver just nu bara för att jag vet att jag har många läsare här också som väntar på inlägg.
Men vill ni kolla på den andra bloggen som jag driver med två andra tjejer så kan ni ju följa den istället.
Den är nämligen lite roligare att driva just för att det är väldigt många som läser den och kommenterar.
Här är det många som läser men inte så många som kommenterar, just därför känner jag inte samma driv här :S
http://treryttares.blogg.se/
http://treryttares.blogg.se/
http://treryttares.blogg.se/
http://treryttares.blogg.se/
http://treryttares.blogg.se/
http://treryttares.blogg.se/
Men vill ni kolla på den andra bloggen som jag driver med två andra tjejer så kan ni ju följa den istället.
Den är nämligen lite roligare att driva just för att det är väldigt många som läser den och kommenterar.
Här är det många som läser men inte så många som kommenterar, just därför känner jag inte samma driv här :S
http://treryttares.blogg.se/
http://treryttares.blogg.se/
http://treryttares.blogg.se/
http://treryttares.blogg.se/
http://treryttares.blogg.se/
http://treryttares.blogg.se/
Där har ni lite länkar, tryck på dom så kommer ni till min andra blogg med mycket mer uppdatering!:)
Unni 08/01-12 / Bilder del 1
Det blev faktist att rida på ängen idag, fast själv. Sandra erbjöd sig dock att fota så hon stod och fotade oss och fick massor av fina bilder!
Men efter ett tag kom brunsten på besök vilket gjorde att hon blev seg, och då tog jag fram pisken och använde den lite på rumpan, men nuddade mest. Men helt plötsligt när jag stannade henne råkade jag komma åt med pisken vilket ledde till att hon ställde sig rakt upp tack vare att jag höll henne i munnen samtidigt. Och min sadel har en liten säkerhets grej så läggs det för mycket tryck åt hållet mot rumpan så släpps stigbygeln. Vilket det gjorde idag. Dock så fastnade jag i sadeln så jag satt kvar. Sandra fick otroligt nog en bild på det. Haha, ser ut som om jag glider av, vilket jag dock inte gjorde. Haha.
Men annars var Unni väldigt fin må jag säga! Imellan åt iallafall!
Här på sista bilden är stegringsbilden där jag hänger och dinglar xD Var ganska konstigt ändå då jag bara varit med om att Unni stegrat en gång innan, men då för att hon var rädd för något. Men hur som helst så blev det ingen big deal av det här, jag satte dit stiglädret och fortsatte rida och Unni gick som tidigare. Haha.
Men efter ett tag kom brunsten på besök vilket gjorde att hon blev seg, och då tog jag fram pisken och använde den lite på rumpan, men nuddade mest. Men helt plötsligt när jag stannade henne råkade jag komma åt med pisken vilket ledde till att hon ställde sig rakt upp tack vare att jag höll henne i munnen samtidigt. Och min sadel har en liten säkerhets grej så läggs det för mycket tryck åt hållet mot rumpan så släpps stigbygeln. Vilket det gjorde idag. Dock så fastnade jag i sadeln så jag satt kvar. Sandra fick otroligt nog en bild på det. Haha, ser ut som om jag glider av, vilket jag dock inte gjorde. Haha.
Men annars var Unni väldigt fin må jag säga! Imellan åt iallafall!
Här på sista bilden är stegringsbilden där jag hänger och dinglar xD Var ganska konstigt ändå då jag bara varit med om att Unni stegrat en gång innan, men då för att hon var rädd för något. Men hur som helst så blev det ingen big deal av det här, jag satte dit stiglädret och fortsatte rida och Unni gick som tidigare. Haha.
Outfit!
Saknar gammla tider...:/<3
Måste samtidigt Erkänna att jag saknar tiderna med mina bästa vänner i sommras då vi alla red hästar som står i vårt stall. Många underbara och härliga stunder tillsammans på hästryggen!
Här är tillexempel en bild som Lina tog på mig och Cessi när vi hoppade av för det var blåbär överallt! Tror ni att vi blev tokiga eller? Vi ville ju ha blåbär! Haha. Även hästarna började äta efter några minuter. Haha!
Här är en bild som var samma dag men ungefär nåon timme senare. Vi var nämligen ute på en långritt den dagen. Minns det som igår helt seriöst! :) Saknar även varje sekund av den sommaren.
Här är tillexempel en bild som Lina tog på mig och Cessi när vi hoppade av för det var blåbär överallt! Tror ni att vi blev tokiga eller? Vi ville ju ha blåbär! Haha. Även hästarna började äta efter några minuter. Haha!
Här är en bild som var samma dag men ungefär nåon timme senare. Vi var nämligen ute på en långritt den dagen. Minns det som igår helt seriöst! :) Saknar även varje sekund av den sommaren.
Dagens Outfit!
Tänkte att ni kanske ville veta vad jag och Unni hade på oss idag? Så jag hoppade av och tog en bild på Unni innan vi skulle gå in i stallet igen!
Boots - Vanliga gummi från Granngården.
Lindor - Röda av märket BR köpt på stockholm horse show.
Ländtäcke - Brun, grått showmaster som är fodrat. Köpt på hööks.
Padd - Okänt.
Schabrak - Blått Agria schabrak.
Sadel - En Allround i märket Globus.
Träns - Achen träns med lackad nosgrimma i märket Cladidge House. Köpt på hööks.
Pannband - Äkta svarowski pärlog i guld färg.
Jag hade därimot på mig samma ridkläder som igår. Vill ni se närmare på vad det är för något så kan ni kolla på några bilder under som var från gårdagen!
Lindor - Röda av märket BR köpt på stockholm horse show.
Ländtäcke - Brun, grått showmaster som är fodrat. Köpt på hööks.
Padd - Okänt.
Schabrak - Blått Agria schabrak.
Sadel - En Allround i märket Globus.
Träns - Achen träns med lackad nosgrimma i märket Cladidge House. Köpt på hööks.
Pannband - Äkta svarowski pärlog i guld färg.
Jag hade därimot på mig samma ridkläder som igår. Vill ni se närmare på vad det är för något så kan ni kolla på några bilder under som var från gårdagen!
Unni 07/01-12
Idag red jag och Unni ut , det var ju tänkt att vi skulle rida till ridhuset, men det gjorde vi trots allt inte. Vi valde att rida igenom ett par stora gammla sommarhagar där det gått ungefär 25 hästar för flera år sen. Men när de gick sönder tog som bort trådarna så nu går det att rida där, hoppa stockar och diken m.m. Där var vi en kort stund och mötte på två rådjur som inte ens brydde sig om oss, Unni brydde sig inte heller för den delen dock.
Hon var jätte fin idag och lyfte upp sig jätte bra och trampade under sig.
När vi red förbi ängen där vi red igår så travade jag och galopperade henne där. Hon var helt sjukt fin! Blev otroligt glad faktist!
Nu när Unni kom hem fick hon stå inne med en annan häst i stallet som också stod inne. Unni ska dock få stå inne för att vila upp sig lite. Hon går ute med Hebbe senast av alla hästar oftast. Så hon av någon ska få stå inne och äta lite och även vila upp sig lite tänkte jag!:)
Nu när Unni kom hem fick hon stå inne med en annan häst i stallet som också stod inne. Unni ska dock få stå inne för att vila upp sig lite. Hon går ute med Hebbe senast av alla hästar oftast. Så hon av någon ska få stå inne och äta lite och även vila upp sig lite tänkte jag!:)
Insläppet klart nu!
Nu har jag varit ute i stallet och tagit in hästarna. Faktist bara en pålle som ville komma in, och det var Sacke.
Unni och de andra kom när jag ropade på dom. Men ingen av dom verkade så hysterisk för att få komma in.
När dom kom in låg redan deras mat i krubborna och jag började byta täcken på dom.
Nu ska jag vänta till 9 - halv 10 och gå ut och slänga till dom det sista höet och säga Godnatt!:)
Nu ska jag vänta till 9 - halv 10 och gå ut och slänga till dom det sista höet och säga Godnatt!:)
Unni 06/1-12
Idag red jag på ängen med Sandra och min syster. Dock krävde jag inte något av Unni, som ni även ser på bilderna! Haha. Hon var fortfarande lite brunstig så ville ta det lugnt och bara ha roligt.
Vi tränade dock lite på övergångar, avsaktningar m.m. Hon var väldigt duktig faktist, målen med överågngarna är ju att dom ska bli så onsynliga som möjligt, vilket går bra nu också!
Hon trampade även under sig ganska bra idag! Vilket också var över förväntan, hon brukar vara svår att få att lägga med fokus på bärkraften än skjutkraften. Men idag gjorde hon det relativt bra själv må jag säga!
Dagens träning gick faktist väldigt bra, med tanke på att jag inte hade några förväntningar alls. Så det känndes riktigt bra faktist!:)
Dock synd att jag inte fick med min några bra bilder hem :/ Riktigt kassa tyvär. Men hoppas på bättre nästa gång!
Klickat hem lite grejer!
För några dagar klickade jag och Mamma hem lite grejer som jag verkligen ville ha, en väst och en kofta jag ska ha under. Men just nu sitter jag och funderar på hur lång tid det kommer ta innan dom kommer?
Det var exakt en vecka sen vi köpte det så det borde ju komma snart!
Det här är vad jag klickade hem.
Egentligen var det bara västen som jag var ute efter, men då vi ändå var i farten så beställde vi hem en kofta också. Jag hoppas verkligen att grejerna kommer snart iallafall! Har väntat jätte längre nu känns det som! Haha!
Vet du hur lång tid det brukar ta för att få hem saker man beställt från internet?
Det här är vad jag klickade hem.
Egentligen var det bara västen som jag var ute efter, men då vi ändå var i farten så beställde vi hem en kofta också. Jag hoppas verkligen att grejerna kommer snart iallafall! Har väntat jätte längre nu känns det som! Haha!
Vet du hur lång tid det brukar ta för att få hem saker man beställt från internet?
Unni 04/01-12
Igår red jag till ridhuset. Unni var relativt fin. Jag märkte fortfarande av lite av brunsten tack vare att hon inte riktigt ville gå där jag ville ha henne, och det var ju för att hon tycker att skänklarna är sköna då.
Men hon var relativt duktig. Men efter det så hoppade vi massor. Dock små hinder. Jag ville ha henne lugn ända fram till hindret så då passar ju små hinder perfekt. Jag byggde upp en kombination med 3 steg imellan. Och där imellan skulle jag hinna stanna Unni och sen fatta ny trav/galopp och hoppa hindret. Byggde även upp en liten oxer på böjt spår och ett litet hinder på sockerbitar på böjt spår. Vi tränade även på snäva svängar, vilket fick Unni att inte ha något annat väl än att vara uppmärksam på fart, skänklar och vart vi skulle. Hon var über duktig då!
Men till slut kunde hon hålla sig i skinnet så hon hoppade som en klocka, lite strul med galoppen några gånger, hon böt två gånger imellan kombinationen. Haha, men annars gick det bra.
Men till slut kunde hon hålla sig i skinnet så hon hoppade som en klocka, lite strul med galoppen några gånger, hon böt två gånger imellan kombinationen. Haha, men annars gick det bra.
Super stolt!
Jag är så otroligt glad! Det här ridpasset behövdes verkligen för mig och Unni! Vi har bara kännt att allt har gått sämre nu när hon varit brunstig, men idag blev jag så otroligt glad!:D
Vi började med att rida imot Ridhuset, och Sandra var med oss. När vi väl var framme var det fullt i ridhuset så vi stod och väntade men efter ett tag fick vi komma in. Då fick vi dock stå mycket stilla eftersom dom som var där inne hoppade. När dom väl var klara jobbade jag och Unni lite överallt faktist, men mest på volt i trav. Hon var då relativt fin men istället för att försöka få henne ennu finare följde jag med henne ett tag och provade sen små hjälper igen och då gick hon lika mjukt ner som jag hoppats på! Så hon var otroligt fin må jag säga! När sen alla gick från ridhuset och det bara var jag och Sandra kvar i ridhuset så hoppade jag av och sänkte en kombination så den var drygt 60 cm hög. Unni är nämligen otroligt het vid hoppning. Så det kan vara hur små hinder som helst men ändå försöker hon ta bettet och rusa över hindrerna. Men nu gjorde vi några lätta men otroligt praktiska övningar! Vi kom först i trav, hon landade dock i galopp. Men vi stannade så snabbt som möjligt efter hindret mitt i kombinationen, sen efter några sekunder då vi stått stilla fattade vi trav igen och hon fick hoppa det. Sen gjorde vi lika dant men bara i galopp. Hon blev tillslut lugn och hade en mjukt och lugn galopp. Då testade jag att komma på det utan stopp i mitten och hon hoppade perfekt! Helt lugnt, rytmiskt och lysnade på varenda lilla hjälp. Så direkt efter det slutade jag, just för att det gick så otroligt bra!
Så nu kan ju jag tala om att jag är super duper uper stolt över Unni! Det är egentligen en väldigt liten grej, men hon lyssnade otroligt och höll sig precis som jag ville!
Vi började med att rida imot Ridhuset, och Sandra var med oss. När vi väl var framme var det fullt i ridhuset så vi stod och väntade men efter ett tag fick vi komma in. Då fick vi dock stå mycket stilla eftersom dom som var där inne hoppade. När dom väl var klara jobbade jag och Unni lite överallt faktist, men mest på volt i trav. Hon var då relativt fin men istället för att försöka få henne ennu finare följde jag med henne ett tag och provade sen små hjälper igen och då gick hon lika mjukt ner som jag hoppats på! Så hon var otroligt fin må jag säga! När sen alla gick från ridhuset och det bara var jag och Sandra kvar i ridhuset så hoppade jag av och sänkte en kombination så den var drygt 60 cm hög. Unni är nämligen otroligt het vid hoppning. Så det kan vara hur små hinder som helst men ändå försöker hon ta bettet och rusa över hindrerna. Men nu gjorde vi några lätta men otroligt praktiska övningar! Vi kom först i trav, hon landade dock i galopp. Men vi stannade så snabbt som möjligt efter hindret mitt i kombinationen, sen efter några sekunder då vi stått stilla fattade vi trav igen och hon fick hoppa det. Sen gjorde vi lika dant men bara i galopp. Hon blev tillslut lugn och hade en mjukt och lugn galopp. Då testade jag att komma på det utan stopp i mitten och hon hoppade perfekt! Helt lugnt, rytmiskt och lysnade på varenda lilla hjälp. Så direkt efter det slutade jag, just för att det gick så otroligt bra!
Så nu kan ju jag tala om att jag är super duper uper stolt över Unni! Det är egentligen en väldigt liten grej, men hon lyssnade otroligt och höll sig precis som jag ville!
Överlycklig Micha nu! :D
Har tyvär inga bilder från dagens träning, skulle gärna velat ha film på det! Men bjuder på en gammal hopp bild från i sommras ;)
Har tyvär inga bilder från dagens träning, skulle gärna velat ha film på det! Men bjuder på en gammal hopp bild från i sommras ;)
Allt klart!
Nu på morgonen har jag tagit ut alla hästar samt. mockat till Unni och Hebbe. Även blandat till mat m.m.
Vattnet och höet ska jag fixa senare. Brukar alltid byta vattnet när Unni kommer in, just för att det känns som att vattnet är mycket friskare då! Haha!
Unni var super pigg imorse när jag tog ut henne och Hebbe till deras hage. Asså då snackar vi typ trippelt så pigg som Hebbe var, och Hebbe är tre år, Unni är femton. Haha. Det blev livat när dom kom ut i hagen iallafall, då vaknade även Hebbe till liv. Så dom sprang och runt och busade runt som få!
Vattnet och höet ska jag fixa senare. Brukar alltid byta vattnet när Unni kommer in, just för att det känns som att vattnet är mycket friskare då! Haha!
Unni var super pigg imorse när jag tog ut henne och Hebbe till deras hage. Asså då snackar vi typ trippelt så pigg som Hebbe var, och Hebbe är tre år, Unni är femton. Haha. Det blev livat när dom kom ut i hagen iallafall, då vaknade även Hebbe till liv. Så dom sprang och runt och busade runt som få!
Imorgon står tvätt på schemat!
Imorgon står tvätt på schemat för Unnis del!
Hennes ben ska tvättas med schampo och även hennes svans.
Hennes fina svans har något litet busfrö vid namn Herbert förstört genom att ha gnagt på! Mindre glad Micha där, men han har tur som är söt. Annars hade jag väl aldrig stått ut helt enkelt.
Hennes ben ska tvättas med schampo och även hennes svans.
Hennes fina svans har något litet busfrö vid namn Herbert förstört genom att ha gnagt på! Mindre glad Micha där, men han har tur som är söt. Annars hade jag väl aldrig stått ut helt enkelt.
Men svätt blir det imorgon med hopp om att jag kan rädda hennes svans!
Även hovvård står på listan. Har slarvat med att smörja in hennes hovar med hovfett. Har annars alltid gjort det, har smörjt in dom riktigt noga vid kronranden. Vår hovslagare berättade för mig att hovfett behövs endast vid kronranden! Och hov olja är endast nödvändigt att använda då det är riktigt riktigt torrt ute, eftersom att olja håller fukten borta. Så när man tror att man ger hästen extra fukt på hovarna tar oljan bort all fukt som försöker komma istället. Så endast på sommrar eller när det är riktigt kallt, hårt och torrt i hagen också.
Även hovvård står på listan. Har slarvat med att smörja in hennes hovar med hovfett. Har annars alltid gjort det, har smörjt in dom riktigt noga vid kronranden. Vår hovslagare berättade för mig att hovfett behövs endast vid kronranden! Och hov olja är endast nödvändigt att använda då det är riktigt riktigt torrt ute, eftersom att olja håller fukten borta. Så när man tror att man ger hästen extra fukt på hovarna tar oljan bort all fukt som försöker komma istället. Så endast på sommrar eller när det är riktigt kallt, hårt och torrt i hagen också.
Ridlektionen inställd...
Tyvär fick jag reda på att min ridlektion var inställt i sista sekunden idag. Riktigt tråkigt! Hade laddat upp mig som en idiot inför den. Men det får bli nästa vecka helt enkelt. Jag och Unni skrittade istället ut på vägarna. Det var fortfarande jätte halt. Men inte tillräckligt för att vi skulle glida och flyga åt alla håll. Det hade runnit bort lite under dagen som tur var! Unni var iallafall väldigt pigg. Men fortfarande väldigt mysig. Vi gjorde inget särskiljt utan skrittade mest på långa tyglar bara, mest för att vi båda skulle få komma ut. Jag ville inte låta henne stå helt och hållet idag helt enkelt.
Inte alls som jag tänkt mig!
Jag kan tala om att vi åkte till hööks och jag köpte allt jag inte skulle köpa! Haha x'D
Inget som jag hade tänkt. Haha, men jag provade de andra ridbyxorna också. Och föll för dom båda två! Så nästa gång jag åker till hööks ska jag köpa dom andra. Kollade även på bett men dom jag ville ha var slut sålda i rätt storlek, så det var ju mindre kul :(
Och paddar som jag skulle ha under lindorna hittade jag inte D: Skulle be om hjälp och fråga vart dom var men glömde helt bort det när vi var där. Även det får bli nästa gång med andra ord!
Kanske hööks idag?
Det var tänkt att jag och min kompis Ewe skulle åka iväg till hööks idag och shoppa lite. Men just nu är det väldigt oklart om det kommer bli så eller inte. Men det lär ju visa sig antar jag. Om vi inte åker idag ska vi åka imorgon.
Det är spikat att jag ska köpa ridbyxor, och även paddar jag kan ha under lindorna. Och ska försöka hitta ett bra bett som jag ska köpa hem också. Dom här tre har jag kollat lite på. Vet dock inte vilket jag ska köpa. Men det visar ju sig!:)
Saknar redan sommaren <3
Nu när vädret är så uselt här, spö regnar och glas halt så har jag verkligen börjat sakna sommaren igen. Då man kunde rida i bara en vanlig piké. Och helt enkelt inte behöva bry sig om kläder utan man frös ju aldrig.
Glas halt!
Idag är det verkligen glas halt ute! När jag skulle ta ut hästarna skulle jag lika gärna kunnat ha satt på mig skridskor. Det är verkligen tokhalt! Och tänk då mig ikväll, när jag ska rida iväg till ridlektionen helt själv i mörkret på isigt underlag. Aa, det är jag inte alls sugen på. Men jag får väl helt enkelt rida extra tidigt och ta det extra lugnt dit. Men som tur är har hon fyra broddar nu istället för två, men känner att det hade varit bättre med typ, 6 broddar, om inte 10. Haha. Men får hoppas på att det går bra.
Jag får hoppas att dom har grusat vägarna så jag och Unni kan ta oss dit oskadda. Haha :)
Bjuder på en bild på Unni från förra året, just för att det inte är snö nu. Så har inte någon bild som kan få fram mitt lilla isiga budskap förutom den här gamla. Haha.
Ska iallafall sätta på Unni boots och antagligen linda henne ikväll.
Om vi överlever kommer ju helt enkelt visa sig. Haha :P
Om vi överlever kommer ju helt enkelt visa sig. Haha :P
Utsläpp!
Jag ska börja ge mig ut till stallet nu och ta ut pållarna. Jag råkade snooza klockan lite i morse så kom ut till stallet runt kvart över 7. Och våra hästar är ju så pass bortskämda att dom får äta frukost inne och inte i hagen, just för att alla ska få den mängd hö dom ska ha på morognen, det är väldigt lätt skett att rangen i hagen tar över när någons hö är slut och då går den hästen och jagar iväg den häst som kanske behöver det mer. Så därför får dom hö inne, och då äter dom väldigt lugnt också, så tror att dom har ätit klart snart iallafall.
Om inte så får jag sitta och börja putsa antar jag!:)
Nöjd Unni i boxen ;)
Om inte så får jag sitta och börja putsa antar jag!:)
Nöjd Unni i boxen ;)
Raka Unni igen?
Jag har börjat fundera nu på om jag skulle raka Unni igen. Hon har ju fått lång päls igen nu. Och som jag sagt tidigare svettas hon så mycket och det är därför jag vill ha henne rakad nu så hon torkar fort i kylan.
Men Unni är så otroligt fin i pälsen nu, jätte fin färg, jätte glansig och jätte mjuk och len. Därför tror jag att jag ska vänta med det ett tag. Iallafall halva januari tror jag.
Ridningen idag!
Idag red jag och Elle iväg till ridhuset, det kräksnöade på vägen dit och man kunde liksom inte ens titta upp, man fick snö som anfallde i ögonen då. Det var riktigt dyrgt. Men väl i ridhuset så var vi inte själva, det var tre andra där också. Men en gick när vi kom och dom andra gick kanske 20 minuter senare. Unni var hemsk att rida idag! Allvarligt. Hon är ju fortfarande brunstig så hon höll på att äckla sig massor. Det jobbigaste var ju helt klart att när jag skänklade tyckte hon att det var skönt. Jävla idiot var det ända jag tänkte då. Haha. Men jag använde pisken för att få fram henne samt få ut henne att gå där jag ville. Hon lyssnade ju inte på skänkel ens när jag skulle få ut henne på spåret i hörn eller på volter. Så det var inte alls lätt att rida min prinsessa idag. Och tänk då imorgon! Då har vi lektion och jag struntar i att hon är brunstig nu, det blir ju bara mer arbete för mig. Och Emma som brukar ta ut mycket energi av oss ändå, tänk då hur totalt slut körd jag kommer vara imorgon då! Haha, vill inte ens tänka på det! xD Men det ska nog gå bra! Hon lyfter trots allt onaturligt bra på ryggen då hon är brunstig. Skönt det!
2012 nu!
Nu är det äntligen 2012, nytt år = nya tag och nya mål!
Jag har väl inga direkta nyårslöten, men självklart har jag lite nya mål som jag satt upp och ska försöka nå!
Sen är det ju även en sak till, och det är att jag ska bli lite sundare. Och då menar jag att träna lite mer, vi har t.ex hemma gym hos mamma. Så ska försöka börja använda det lite mer när tid finns över. Just för att jag vill orka mer i ridningen, det kommer att göra mig bättre i ridningen, det vet jag ju redan. Det gäller bara att hitta orken efter jag har varit i stallet. Ni som rider varje dag på en häst som är väldigt pigg och svår vet ju exakt hur slut man är efter varje ridpass.
Jag har väl inga direkta nyårslöten, men självklart har jag lite nya mål som jag satt upp och ska försöka nå!
Unnis och mina 'nyårslöften' - Jag ska för det första få fram Unnis höger galopp som hon fortfarande inte fattar från ryggen, vilket är något jag inte kan förstå. Även försöka ta ut någon massör eller liknande som kan kolla igenom henne och massera igenom hennes muskler, kanske är det egentligen det som spökar med galoppen?
Ett annat mål vi har är att komma ut och tävla lite, och då spelar det ingen roll i vad, skulle lika gärna kunna vara en liten hopptävling eller sådant. Men skulle vara roligt om vi startade i en dressyrtävling måste jag säga!
Ett annat mål är ju även att jag ska flytta Unni till sommaren, och om jag nu inte kommer kunna ha kvar henne hos mamma så ska jag flytta henne till något annat stall, då gärna till ett stall i närheten av Enköpings Ridklubb så jag kan använda mig av bra ridlärare och ridhusen.
Mer mål har jag ju självklart! Haha, och det är att försöka hitta en ridkompis hos mamma, eller åtminstone någon att rida med. Eftersom att i sommar när Unni och jag kommer dit blir vi ensamma igen. Och det underlättar att ha någon som åtminstone bor där som både kan vara sällskap och visa nya ridvägar kanske.
Och sen även skulle jag vilja träna för någon mer tränare. Eftersom jag vill se lite skilljnader, om jag kanske skulle kunna få Unni att gå ännu bättre med en ridlärare som passar ännu bättre. Men har dock inga planer på att sluta på¨lektionerna jag tar nu. Min tränare vi har nu passar oss utmärkt och har bra tålamod och förklarar allt på ett väldigt bra sätt. Men i sommar när jag åker iväg med Unni kommer jag inte kunna fortsätta dessvärre, vi har ingen transport tyvär. Men Lena Lilja bor granne med min mamma nästan, så då kanske jag kan testa ta lektioner hos henne.
Ett annat löfte till mig själv är att jag inte ska köpa lika mycket grejer till Unni som jag gör nu, utan köpa mer saker till mig själv. Skämma bort mig lite med nya ridkläder, ny hjälm kanske m.m. Just nu köper jag upp nästan alla mina pengar för att köpa grejer till Unni. Och att köpa mer grejer till min innebär inte bara ridkläder, utan även kläder utanför stallet, kanske mer hudvårds produkter och bara saker som får mig att må bättre.
Ett annat mål vi har är att komma ut och tävla lite, och då spelar det ingen roll i vad, skulle lika gärna kunna vara en liten hopptävling eller sådant. Men skulle vara roligt om vi startade i en dressyrtävling måste jag säga!
Ett annat mål är ju även att jag ska flytta Unni till sommaren, och om jag nu inte kommer kunna ha kvar henne hos mamma så ska jag flytta henne till något annat stall, då gärna till ett stall i närheten av Enköpings Ridklubb så jag kan använda mig av bra ridlärare och ridhusen.
Mer mål har jag ju självklart! Haha, och det är att försöka hitta en ridkompis hos mamma, eller åtminstone någon att rida med. Eftersom att i sommar när Unni och jag kommer dit blir vi ensamma igen. Och det underlättar att ha någon som åtminstone bor där som både kan vara sällskap och visa nya ridvägar kanske.
Och sen även skulle jag vilja träna för någon mer tränare. Eftersom jag vill se lite skilljnader, om jag kanske skulle kunna få Unni att gå ännu bättre med en ridlärare som passar ännu bättre. Men har dock inga planer på att sluta på¨lektionerna jag tar nu. Min tränare vi har nu passar oss utmärkt och har bra tålamod och förklarar allt på ett väldigt bra sätt. Men i sommar när jag åker iväg med Unni kommer jag inte kunna fortsätta dessvärre, vi har ingen transport tyvär. Men Lena Lilja bor granne med min mamma nästan, så då kanske jag kan testa ta lektioner hos henne.
Ett annat löfte till mig själv är att jag inte ska köpa lika mycket grejer till Unni som jag gör nu, utan köpa mer saker till mig själv. Skämma bort mig lite med nya ridkläder, ny hjälm kanske m.m. Just nu köper jag upp nästan alla mina pengar för att köpa grejer till Unni. Och att köpa mer grejer till min innebär inte bara ridkläder, utan även kläder utanför stallet, kanske mer hudvårds produkter och bara saker som får mig att må bättre.
Sen är det ju även en sak till, och det är att jag ska bli lite sundare. Och då menar jag att träna lite mer, vi har t.ex hemma gym hos mamma. Så ska försöka börja använda det lite mer när tid finns över. Just för att jag vill orka mer i ridningen, det kommer att göra mig bättre i ridningen, det vet jag ju redan. Det gäller bara att hitta orken efter jag har varit i stallet. Ni som rider varje dag på en häst som är väldigt pigg och svår vet ju exakt hur slut man är efter varje ridpass.
